Idag känns det som fredag, brukar folk ibland säga, fast det är någon helt annan, icke-relaterad veckodag. Onsdag känns som fredag, torsdag som fredag och så vidare. Men det är aldrig någon som berättar när en tisdag känns som en tisdag. Inte helt rättvist, tycker jag. Så nu säger jag det. Idag känns det precis som att det är tisdag. Det är det också.
Egentligen tycker jag att det känns som torsdag, men det hör liksom inte hit. Nån måste ju kompensera för hela det här eländet.
Nya rön om radiovågor
En forskare har hittat ett sätt att få radiovågor att färdas snabbare än ljuset. Singleton, som forskaren heter, har skapat en liten maskin som i princip våldför sig på radiovågorna så till den milda grad att de känner sig tvungna att bryta mot de kända fysiska lagarna. Lite som en Josef Fritzl för subatomära partiklar.
Förutom att vi nu kommer att kunna lyssna på Dragspel i P2 nästan helt utan fördröjning, kan upptäckten också förklara varför pulsar, som är snabbt roterande neutronstjärnor, skickar ut radiovågor.
Och apropå det: neutronstjärnor toppar min lista på sätt för stjärnor att dö. De är i princip Vintergatans motsvarighet till Notorious B.I.G. Neutronstjärnor uppstår när en stjärna får slut på bränsle och imploderar till en supernova. Det material som sen finns kvar av stjärnan rånmördas av gravitationen så mycket att protoner och elektroner trycks ihop till neutroner. En tesked av en neutronstjärnas massa väger ungefär en miljard ton.
För att förstå neutronstjärnans oerhörda densitet kan man föreställa sig Ulf Larsson innan han tappade ungefär 300 kg. Tänk er sedan att all vikt, istället för att försvinna den naturliga vägen, liksom kollapsar in i Ulf. Han blir mindre, huden hänger, men Ulf väger desto mer.
Figur 1. En stjärna med 1,4-3 solmassor,
som snart får slut på kärnbränsle.
Figur 2. Implosionen skapar en supernova.
Stjärnan kollapsar sedan in i sig själv.
Den blir därför väldigt liten och slapp,
men har en enorm densitet.
Men hur som helst. Dragspel i P2 - utan fördröjning. Veckans vetenskapliga revolution.
Förutom att vi nu kommer att kunna lyssna på Dragspel i P2 nästan helt utan fördröjning, kan upptäckten också förklara varför pulsar, som är snabbt roterande neutronstjärnor, skickar ut radiovågor.
Och apropå det: neutronstjärnor toppar min lista på sätt för stjärnor att dö. De är i princip Vintergatans motsvarighet till Notorious B.I.G. Neutronstjärnor uppstår när en stjärna får slut på bränsle och imploderar till en supernova. Det material som sen finns kvar av stjärnan rånmördas av gravitationen så mycket att protoner och elektroner trycks ihop till neutroner. En tesked av en neutronstjärnas massa väger ungefär en miljard ton.
För att förstå neutronstjärnans oerhörda densitet kan man föreställa sig Ulf Larsson innan han tappade ungefär 300 kg. Tänk er sedan att all vikt, istället för att försvinna den naturliga vägen, liksom kollapsar in i Ulf. Han blir mindre, huden hänger, men Ulf väger desto mer.
Figur 1. En stjärna med 1,4-3 solmassor,som snart får slut på kärnbränsle.
Figur 2. Implosionen skapar en supernova.Stjärnan kollapsar sedan in i sig själv.
Den blir därför väldigt liten och slapp,
men har en enorm densitet.
Men hur som helst. Dragspel i P2 - utan fördröjning. Veckans vetenskapliga revolution.
Till dopingens försvar
Titt som tätt dyker det ju upp dopingskandaler i alla tänkbara sporter. Och så ska det fördömas, så klart. Ingen vet något om nånting. Jag var inte inblandad. Jag har ingen aning om hur de där pillren hamnade i min väska. Jag trodde att det var saltlösning i den där sprutan som jag tog en gång om dagen i sex år. Och så vidare.
Men egentligen kanske vi inte borde vara så snabba att döma. Alla dopar sig till höger och vänster. Att en organisationskonsult tar ett glas vin på lunchen är ju likvärdigt med att en Tour de France-deltagare knaprar EPO. Säg den skattehandläggare som klarar en måndagmorgon utan den centralstimulerande xantinalkaloid vi känner som koffein. Och handen på hjärtat, vem smyger inte då och då in på toaletten för att röka lite crack? Efter det går kundmötet som en dans.
Men egentligen kanske vi inte borde vara så snabba att döma. Alla dopar sig till höger och vänster. Att en organisationskonsult tar ett glas vin på lunchen är ju likvärdigt med att en Tour de France-deltagare knaprar EPO. Säg den skattehandläggare som klarar en måndagmorgon utan den centralstimulerande xantinalkaloid vi känner som koffein. Och handen på hjärtat, vem smyger inte då och då in på toaletten för att röka lite crack? Efter det går kundmötet som en dans.
Intervju med en förrädare
De som sett filmen Matrix kommer säkert ihåg "förrädaren" Cypher. I filmen har han ledsnat på att äta gröt ur en låda och lyda Morpheus så han går till maskinerna och gör en deal som i princip kan sammanfattas som: ge mig ett fint hus i second life så dräper jag Morpheus.
En mindre känd föräddare är George Whuttmeister från Terminator-världen.
- Jag har ju alltid gillat datorer, säger han till nyhetsbyrån TR.
- Så när Skynet blev självmedvetet och började utrota människor, då var det lite av en dröm för mig.
Han kontaktade genast Skynet via email och hörde om han fick sluta upp på maskinernas sida i kriget mot människorna.
- De trodde först det var något slags skämt, eller att jag var utsänd från The Resistance eller nåt för att infiltrera . Hehe typiskt maskiner asså att noja sådär. Men nu har jag fått en plats hos dom. Jag känner mig som hemma och trivs bra med maskinerna, även om de inte verkar ödsla så mycket uppmärksamhet på mig. Jag lagar lite bläckstråleskrivare och sådär åt dem hehe..
- Han är en förbaskad svikare den där, säger John Connor till nyhetsbyrån, samtidigt som han kliver in i en tidsportal för att fortsätta en episk kamp mot maskinerna.
- Jag är inte bitter eller så, men eftersom vi är få och maskinerna i allt väsentligt helt jävla överlägsna så behöver vi ju de människor som finns.
George Whuttmeister besvarar kritiken med:
- Om inte jag får avkomma ska ingen få.
En mindre känd föräddare är George Whuttmeister från Terminator-världen.
- Jag har ju alltid gillat datorer, säger han till nyhetsbyrån TR.
- Så när Skynet blev självmedvetet och började utrota människor, då var det lite av en dröm för mig.
Han kontaktade genast Skynet via email och hörde om han fick sluta upp på maskinernas sida i kriget mot människorna.
- De trodde först det var något slags skämt, eller att jag var utsänd från The Resistance eller nåt för att infiltrera . Hehe typiskt maskiner asså att noja sådär. Men nu har jag fått en plats hos dom. Jag känner mig som hemma och trivs bra med maskinerna, även om de inte verkar ödsla så mycket uppmärksamhet på mig. Jag lagar lite bläckstråleskrivare och sådär åt dem hehe..
- Han är en förbaskad svikare den där, säger John Connor till nyhetsbyrån, samtidigt som han kliver in i en tidsportal för att fortsätta en episk kamp mot maskinerna.
- Jag är inte bitter eller så, men eftersom vi är få och maskinerna i allt väsentligt helt jävla överlägsna så behöver vi ju de människor som finns.
George Whuttmeister besvarar kritiken med:
- Om inte jag får avkomma ska ingen få.
Den vita sporten
Min egen tenniskarriär fick ett snabbt slut då jag av princip vägrade att slå backhand. Men intresset har levt kvar, och nu när Swedish Open är i full gång i Båstad har jag passat på att expertkommentera för nära och kära. Med volymen på lägsta nivå har de sluppit TV4 Sports okunniga utläggningar och istället fått höra mina uppfattningar om breakbollar, bollkallar och blondiner i publiken.
Är det där en tennisboll i din ficka, eller är du bara glad för Wimbledon-segern?
Den där, kan jag säga, han har ett jävla klipp i sin forehand. Familjen nickar. Den där backhandcrossen kan man vinna turneringar med, säger jag sedan. De nickar. Nu blir det ett serveess, säger jag sen. Ibland har jag fel - då säger de inget. Ofta har jag rätt. Då nickar de. Den där blondinen har minst en C-kupa, kan jag säga. Och de nickar.
Tennis - vilken sport.
Är det där en tennisboll i din ficka, eller är du bara glad för Wimbledon-segern?Den där, kan jag säga, han har ett jävla klipp i sin forehand. Familjen nickar. Den där backhandcrossen kan man vinna turneringar med, säger jag sedan. De nickar. Nu blir det ett serveess, säger jag sen. Ibland har jag fel - då säger de inget. Ofta har jag rätt. Då nickar de. Den där blondinen har minst en C-kupa, kan jag säga. Och de nickar.
Tennis - vilken sport.
Rymdåldern, en summering
Människan har alltid skjutit upp apor i rymden.1 Eller inte alltid, men så länge vi kunnat. Det är inte svårt för en far att förklara för sin son varför vi gör på detta vis. Det är helt enkelt uppenbart en jävla cool sak att göra. Vi har tekniken - så varför inte?
Först med att avlossa en apa var amerikanarna som sommaren 1958(samma år som NASA grundades) tryckte iväg apan Albert med en så här fin raket. Man hade fyrat upp rätt mycket flugor innan så man visste vad man gjorde, plus man blev otålig. Som fyrverkerier dundrade man sedan upp apor kors och tvärs under hela det glada 60-talet. Det brukar beskrivas lite som en guldålder av forskare födda på 30- och 40-talet. Läget kunde inte varit bättre. Ryssarna hade trots många misslyckade försök ännu bara lyckats få upp hundar och enstaka människor. Frankrike hade fått upp nån råtta. USA var apmässigt den givna herren på täppan.
- "Två krig hade passerat och ekonomin började blomstra ..., säger Eugene McEnroe, pensionerad president på NASA. Vi kände nog lite, jajamensan det här var vi bra på!
På åttiotalet, efter månlandning och diverse, hade amerikanerna lugnat sig lite med uppskjutningarna. Man smällde upp två apor mot vårhimlen i april 1985, men en kollektiv känsla i magen infann sig av att man ätit för mycket godis på en gång. Det var ungefär här ryssarna tog över stafettpinnen och historieskrivningen om apupskjutningar går in i en ny historisk epok.
BooM! SMISKAR ryssarna upp Abrek and Bion och sedan följer under seklet en rad ryska apor i rymden. Några blir stora celebriteter och efter de fiskats upp nånstans i atlanten får de skaka hand med Fidel Castro som är mycket imponerad över rymdprogramet.
Helt en solskenshistoria om teknikens landvinningar är detta dock inte. Man ska komma ihåg att det var många som inte fick åka upp också. Apor man tränat och som av ett eller annat skäl blivit "blindgångare".
- Det är jobbigt när man tränat en apa och sen får vänta i upp till åtta år på att ge eld med den i sin jävla jättekanon så den försvinner upp i rymden som en liten prick, säger Siegfried Deutchenbauser. Vi har haft lite svårt på sistone att få opinion bakom dessa ap-program. Rymdforskning har på senare tid kommit att handla mer om vem som har störst gravitationsteleskop eller läser bakgrundstrålning noggrannast, mindre om att ha kul med sina kompisar. Det är tråkigt"
Först med att avlossa en apa var amerikanarna som sommaren 1958(samma år som NASA grundades) tryckte iväg apan Albert med en så här fin raket. Man hade fyrat upp rätt mycket flugor innan så man visste vad man gjorde, plus man blev otålig. Som fyrverkerier dundrade man sedan upp apor kors och tvärs under hela det glada 60-talet. Det brukar beskrivas lite som en guldålder av forskare födda på 30- och 40-talet. Läget kunde inte varit bättre. Ryssarna hade trots många misslyckade försök ännu bara lyckats få upp hundar och enstaka människor. Frankrike hade fått upp nån råtta. USA var apmässigt den givna herren på täppan.
- "Två krig hade passerat och ekonomin började blomstra ..., säger Eugene McEnroe, pensionerad president på NASA. Vi kände nog lite, jajamensan det här var vi bra på!
På åttiotalet, efter månlandning och diverse, hade amerikanerna lugnat sig lite med uppskjutningarna. Man smällde upp två apor mot vårhimlen i april 1985, men en kollektiv känsla i magen infann sig av att man ätit för mycket godis på en gång. Det var ungefär här ryssarna tog över stafettpinnen och historieskrivningen om apupskjutningar går in i en ny historisk epok.
BooM! SMISKAR ryssarna upp Abrek and Bion och sedan följer under seklet en rad ryska apor i rymden. Några blir stora celebriteter och efter de fiskats upp nånstans i atlanten får de skaka hand med Fidel Castro som är mycket imponerad över rymdprogramet.
Helt en solskenshistoria om teknikens landvinningar är detta dock inte. Man ska komma ihåg att det var många som inte fick åka upp också. Apor man tränat och som av ett eller annat skäl blivit "blindgångare".
- Det är jobbigt när man tränat en apa och sen får vänta i upp till åtta år på att ge eld med den i sin jävla jättekanon så den försvinner upp i rymden som en liten prick, säger Siegfried Deutchenbauser. Vi har haft lite svårt på sistone att få opinion bakom dessa ap-program. Rymdforskning har på senare tid kommit att handla mer om vem som har störst gravitationsteleskop eller läser bakgrundstrålning noggrannast, mindre om att ha kul med sina kompisar. Det är tråkigt"
Novell: Radiotjänst - en dystopi
Janne lyfte in den sista flyttlådan i det nya huset. Solen glimrade en augustimorgon genom regndropparna från stuprännan utanför det som var deras nya hem. Här skulle de bli lyckliga, hade hans fru sagt. När huset blev så billigt fick de gott om pengar över till renovering och kanske till och med en solsemester. Grabben vill ju åka till Tunisien.
Det hade inte varit utan misstanke som Janne skrivit på köpekontraktet. Visst - på ytan såg allt lugnt ut. Mexitegelvillorna låg bildskönt på rad. Skolorna var av högsta klass och parken bakom kullen var välskött.
Men så hade han hört ryktena. Det här var Radiotjänsts område. Hade man inte en bra relation till dem kom man ingenstans - utom till botten av viken i sjön. Med betongskor. Stina hade skämtat bort det. Radiotjänst ... de finns väl bara på film? Och skulle de ändå, mot all förmodan, åka runt och pejla här, så kunde väl inte det vara så farligt? Det var väl ändå inte därför huset blivit så billigt?
På tisdagen var Stina inne i stan. Janne stannade hemma för att sätta upp en hylla och för att packa upp de sista lådorna från garaget. Ringklockan ljöd och hördes knappt över Def Leppard-skivorna som Janne alltid spelade för fulla muggar när Stina inte var hemma. Han sänkte volymen och gick och öppnade. Där stod en man i kritstrecksrandig kostym och en hatt som förde tankarna till 40-talet. Han lyfte blicken sakta och nästan väste det Janne redan visste:
- Herr Gunnarsson. Jag kommer från Radiotjänst. Vi kan erbjuda beskydd. Och television av högsta klass.
- Jag ... eh ... vi, har ingen tv, sa Janne. Vi läser mest böcker.
Mannen skrapade sina svarta skor i grusgången.
- Så säger de flesta. Så har folk sagt i 50 års tid.
- Men vi har faktiskt ingen tv.
- Jaha, vad är det då jag hör i bakgrunden?
- Det är stereon. Jag lyssnar på Def Leppard och packar upp.
Mannen smålog.
- Jag måste säga att du har vackra barn.
- Oskar och Emelie? Men vad ...
Mannen avbröt Janne.
- Det vore ju synd om de skulle gå miste om alla fina utbildningsprogram som SVT erbjuder ... tycker du inte det?
- Jag bestämmer väl bäst själv hur ...
- Och olyckor händer ju så lätt, menar jag. När man är på väg till skolan, till fritids. Till och med när man läser läxor på sitt rum.
- Jag vet inte vad det är du försöker ...
Men Janne blev snabbt avbruten ännu en gång. Mannen plockade fram ett fotografi ur innerfickan på kavajen.
- Här är en bild på den senaste grabben som inte betalade sin tv-licens.
Polaroidbilden var tagen på nära håll. Den föreställde en död pojke i tolvårsåldern.
- Han blev kvävd av sin egen fjärrkontroll, sa mannen. En riktigt obehaglig olyckshändelse.
Janne hade fått nog.
- Nu ringer jag polisen, sa han. Försvinn härifrån.
- Polisen ... Mannen skrattade. Polisen har inte kommit ut hit på länge. De hade inte betalat licensen för tv:n på statitionen, och sen hände visst någon olycka. Var nu Janne helt säker på att han inte hade någon tv? För även om han inte hade det, kunde ju en tv-licens alltid skydda mot olyckor.
Två svalor susade förbi ovanför mannens huvud. Ett moln la sig mot eftermiddagssolen. Janne stirrade ner i gruset.
- Hur mycket kostar det?
- 2 076 kronor per år. För mindre än 6 kronor per dag får du hela SVT:s och SR:s utbud. Ja, och så blir ju dina barn så mycket säkrare.
Janne lutade sig fram för att ta fram plånboken. Och plötsligt, som från ingenstans, stämde hela kvarteret upp i stämsång. "Tack, Janne, för att du har betalat din tv-avgift," sjöng de. Från taket på andra sidan gatan, bakom häcken till höger och från gungbrädan till vänster. "och tack José och Ann, och Jörgen, och många, många fler", fortsatte sången. Det var då Janne visste. De hade inte skämtat. När körsången plötsligt också kom inifrån hans egna hem, från andra våningen, gick budskapet tydligt fram: vi finns överallt. Du kan aldrig gömma dig. Du måste alltid betala. "Tack för alla bidrag, från öst till väst, norr till söder ..." Sången fyllde trumhinnorna. Solen kom fram från bakom molnen. Janne var i deras våld. Han tittade på klockan. Kanske skulle han hinna in till stan för att köpa en tv. Det var ju lika bra.
Det hade inte varit utan misstanke som Janne skrivit på köpekontraktet. Visst - på ytan såg allt lugnt ut. Mexitegelvillorna låg bildskönt på rad. Skolorna var av högsta klass och parken bakom kullen var välskött.
Men så hade han hört ryktena. Det här var Radiotjänsts område. Hade man inte en bra relation till dem kom man ingenstans - utom till botten av viken i sjön. Med betongskor. Stina hade skämtat bort det. Radiotjänst ... de finns väl bara på film? Och skulle de ändå, mot all förmodan, åka runt och pejla här, så kunde väl inte det vara så farligt? Det var väl ändå inte därför huset blivit så billigt?
På tisdagen var Stina inne i stan. Janne stannade hemma för att sätta upp en hylla och för att packa upp de sista lådorna från garaget. Ringklockan ljöd och hördes knappt över Def Leppard-skivorna som Janne alltid spelade för fulla muggar när Stina inte var hemma. Han sänkte volymen och gick och öppnade. Där stod en man i kritstrecksrandig kostym och en hatt som förde tankarna till 40-talet. Han lyfte blicken sakta och nästan väste det Janne redan visste:
- Herr Gunnarsson. Jag kommer från Radiotjänst. Vi kan erbjuda beskydd. Och television av högsta klass.
- Jag ... eh ... vi, har ingen tv, sa Janne. Vi läser mest böcker.
Mannen skrapade sina svarta skor i grusgången.
- Så säger de flesta. Så har folk sagt i 50 års tid.
- Men vi har faktiskt ingen tv.
- Jaha, vad är det då jag hör i bakgrunden?
- Det är stereon. Jag lyssnar på Def Leppard och packar upp.
Mannen smålog.
- Jag måste säga att du har vackra barn.
- Oskar och Emelie? Men vad ...
Mannen avbröt Janne.
- Det vore ju synd om de skulle gå miste om alla fina utbildningsprogram som SVT erbjuder ... tycker du inte det?
- Jag bestämmer väl bäst själv hur ...
- Och olyckor händer ju så lätt, menar jag. När man är på väg till skolan, till fritids. Till och med när man läser läxor på sitt rum.
- Jag vet inte vad det är du försöker ...
Men Janne blev snabbt avbruten ännu en gång. Mannen plockade fram ett fotografi ur innerfickan på kavajen.
- Här är en bild på den senaste grabben som inte betalade sin tv-licens.
Polaroidbilden var tagen på nära håll. Den föreställde en död pojke i tolvårsåldern.
- Han blev kvävd av sin egen fjärrkontroll, sa mannen. En riktigt obehaglig olyckshändelse.
Janne hade fått nog.
- Nu ringer jag polisen, sa han. Försvinn härifrån.
- Polisen ... Mannen skrattade. Polisen har inte kommit ut hit på länge. De hade inte betalat licensen för tv:n på statitionen, och sen hände visst någon olycka. Var nu Janne helt säker på att han inte hade någon tv? För även om han inte hade det, kunde ju en tv-licens alltid skydda mot olyckor.
Två svalor susade förbi ovanför mannens huvud. Ett moln la sig mot eftermiddagssolen. Janne stirrade ner i gruset.
- Hur mycket kostar det?
- 2 076 kronor per år. För mindre än 6 kronor per dag får du hela SVT:s och SR:s utbud. Ja, och så blir ju dina barn så mycket säkrare.
Janne lutade sig fram för att ta fram plånboken. Och plötsligt, som från ingenstans, stämde hela kvarteret upp i stämsång. "Tack, Janne, för att du har betalat din tv-avgift," sjöng de. Från taket på andra sidan gatan, bakom häcken till höger och från gungbrädan till vänster. "och tack José och Ann, och Jörgen, och många, många fler", fortsatte sången. Det var då Janne visste. De hade inte skämtat. När körsången plötsligt också kom inifrån hans egna hem, från andra våningen, gick budskapet tydligt fram: vi finns överallt. Du kan aldrig gömma dig. Du måste alltid betala. "Tack för alla bidrag, från öst till väst, norr till söder ..." Sången fyllde trumhinnorna. Solen kom fram från bakom molnen. Janne var i deras våld. Han tittade på klockan. Kanske skulle han hinna in till stan för att köpa en tv. Det var ju lika bra.
Adobe acrobat readers hipsterkomplex
En PDF kan väl en apa läsa, tycker jag.
EU ger Polen vokaler i present
I november firar Polen 20 år som självständig nation, efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps. I present av den europeiska unionen får Polen de fem vokalerna a, o, u, y och ü.
- Polen har länge haft för få vokaler i sitt språk och i sitt land. Ta till exempel frasen Szczebrzeszynie chrząszcz brzmi w trzcinie ("i staden Szczebrzeszyn ljuder en skalbagge i vassen"). Här finns det ett stort överskott på s, c, z och q, men knappt några o och inga a, säger José Manuel Barroso, ordförande i EU-kommissionen.
Vokalbristen är något som retat många på EU-nivå, menar Barroso. Polens inflytande har därför inte stått i proportion till landets storlek, inte minst eftersom övriga länder i parlamentet och ministerråden "inte har den blekaste jävla aning om vad de säger". Gåvan från EU ska kunna råda bot på detta, fortsätter Barroso:
- Det är ju inte bara en fråga om vokalbrist egentligen. Överskottet på onödiga konsonanter är ett minst lika stort problem. Fast det kan ju inte vi göra något åt på samma sätt. Vi kan ge dem vokaler, men vi kan inte bara komma in och bestämma från EU:s håll att nu måste Polen stryka sju konsonanter. Eller ja, vi kan ju. Men vi vill inte.
- Polen har länge haft för få vokaler i sitt språk och i sitt land. Ta till exempel frasen Szczebrzeszynie chrząszcz brzmi w trzcinie ("i staden Szczebrzeszyn ljuder en skalbagge i vassen"). Här finns det ett stort överskott på s, c, z och q, men knappt några o och inga a, säger José Manuel Barroso, ordförande i EU-kommissionen.
Vokalbristen är något som retat många på EU-nivå, menar Barroso. Polens inflytande har därför inte stått i proportion till landets storlek, inte minst eftersom övriga länder i parlamentet och ministerråden "inte har den blekaste jävla aning om vad de säger". Gåvan från EU ska kunna råda bot på detta, fortsätter Barroso:
- Det är ju inte bara en fråga om vokalbrist egentligen. Överskottet på onödiga konsonanter är ett minst lika stort problem. Fast det kan ju inte vi göra något åt på samma sätt. Vi kan ge dem vokaler, men vi kan inte bara komma in och bestämma från EU:s håll att nu måste Polen stryka sju konsonanter. Eller ja, vi kan ju. Men vi vill inte.
Ny skribent
I och med att den här bloggen har ambitionen att bli den största webbplatsen i världen, alla kategorier, har jag länge undrat om jag är man nog att dra lasset helt själv. Det är jag visserligen, men samtidigt är jag lite för lat.
Jag har därför rekryterat ännu en skribent som jag hoppas ska kunna bidra med mycket halvfärdigheter. Han går under pseudonymen Grekisk häst och är en spoling som haft den stora äran att känna mig i många år. Persongalleriet Om oss till höger är uppdaterat.
I övrigt: sporadiskt med uppdateringar fram till augusti, åtminstone.
Jag har därför rekryterat ännu en skribent som jag hoppas ska kunna bidra med mycket halvfärdigheter. Han går under pseudonymen Grekisk häst och är en spoling som haft den stora äran att känna mig i många år. Persongalleriet Om oss till höger är uppdaterat.
I övrigt: sporadiskt med uppdateringar fram till augusti, åtminstone.
Nutida sällsamheter
Boken Sällsamheter i Hälsingland från 1978, författad av Birger Lundberg, bjuder på många spännande berättelser. Men här finns också en och annan ... underlig detalj.
Birger Lundberg ger sig in i inavelsdebatten.
Smaka särskilt på ordet idiotfödslar. Stycket kommer från kapitlet Fäbodromantik, och handlar om hur skojäntan Kerstin Jonsdotter bryter mot tabut om att inte gifta sig med någon utanför sin egen socken. Notera särskilt hur författaren, när han berättar om effekterna av denna oskrivna regel, inte använder några förmildrande ord. Det finns inga citattecken kring ordet idiotfödslar. Inget "så kallade".
Det var, helt rätt och slätt, inte ovanligt med idiotbarn. Mongon. Cp:n. Tack och lov, menar Birger, rådde cykeln bot på detta. En oväntad bieffekt av ett simpelt transportmedel: mindre utsläpp och färre idiotfödslar.
Birger Lundberg ger sig in i inavelsdebatten.Smaka särskilt på ordet idiotfödslar. Stycket kommer från kapitlet Fäbodromantik, och handlar om hur skojäntan Kerstin Jonsdotter bryter mot tabut om att inte gifta sig med någon utanför sin egen socken. Notera särskilt hur författaren, när han berättar om effekterna av denna oskrivna regel, inte använder några förmildrande ord. Det finns inga citattecken kring ordet idiotfödslar. Inget "så kallade".
Det var, helt rätt och slätt, inte ovanligt med idiotbarn. Mongon. Cp:n. Tack och lov, menar Birger, rådde cykeln bot på detta. En oväntad bieffekt av ett simpelt transportmedel: mindre utsläpp och färre idiotfödslar.
Ännu ett stulet skämt
Ett hundratal av mina uppmärksamma läsare har påpekat att det förra skämtet om Tjatte är stulet. Det sägs mig att det ursprungligen kommer från Pang Prego, som jag ju är ett stort fan av.
Nå, jag är inte sämre än att jag tar på mig ansvaret till fullo. Jag ska säga att i den stunden jag skrev det hade jag kunna svära på att det var mitt skämt. Det ursäktar inget.
Men jag inser nu hur lätt sånt här händer. Jag har med anledning av detta därför författat följande.
Nå, jag är inte sämre än att jag tar på mig ansvaret till fullo. Jag ska säga att i den stunden jag skrev det hade jag kunna svära på att det var mitt skämt. Det ursäktar inget.
Men jag inser nu hur lätt sånt här händer. Jag har med anledning av detta därför författat följande.
Till detaljhandlaren Clas Ohlson AB, styrelse, aktieägare samt anställda,
Förlåt för att jag bad er dra åt helvete. Här annonserar ni oskyldigt om några fiskespön, ett dragset och en spikmatta, och vad får ni? Den samlade humorbloggosfärens vrede och fördömanden.
Man är inte mer än människa. Det är kanske allt jag har att säga till mitt försvar. Som konstnär lever man med sina verk. Att publicera ett skämt är som att sätta ett barn till världen. Det kräver ansvar - och mod.
Ni behöver inte, om ni inte absolut vill, skicka ett Abu Garcia Spinnset ABU Abumatic Vildmark. Inte heller spinnarsatsen eller metspöet från Gavia. Vill ni det är det helt okej, men för min del låter jag udda vara jämnt.
Vänliga hälsningar,
Vit kanin
En hyllning till Tjatte
Min solklara favorit av Kalle Ankas brorsöner är Tjatte. Tjatte är så sjukt mycket bättre än sina bröder. Han är eftertänksam och klok, men har ändå en tuff sida som liksom färgar av sig på de andra.
Tjatte. Så jävla underskattad brorson.
Tjatte. Så jävla underskattad brorson. Någon som irriterar mig är däremot Fnatte. Så jävla dum är han, Fnatte, att Tjatte (och kanske Knatte, fast han inte vågar erkänna det) säkert tänker att det är märkligt att de fötts ur samma mor. Fnatte är så jävla sämst.
En annan som jag ogillar är minsta bocken Bruse. Jävla idiot.
Uppdatering 2 juli:
Det har framkommit, efter en sällan skådad folkstorm, att skämtet är (omedvetet) stulet. Läs mer här.
En annan som jag ogillar är minsta bocken Bruse. Jävla idiot.
Uppdatering 2 juli:
Det har framkommit, efter en sällan skådad folkstorm, att skämtet är (omedvetet) stulet. Läs mer här.
Ryssland: en "vetenskaplig" "studie"
Del 1
Det första steget mot kunskap, och speciellt kunskap om ett land, är att bildgoogla.
Vad kan vi då utröna från denna metod? Ja, det första som möter oss, längst upp till vänster, är en köpt textannons. Meet Russia Brides, står det. Ah, de kvinnliga ryska brudarna, klara att skeppas ut i vida världen. En stark del av det ryska varumärket.
Den andra textannonsen vill sälja flygresor till Ukraina, som ju inte är Ryssland. Ska vi gissa att Ryssland inte håller med. In Soviet Russia, freedom chooses you!
Första bilden då? Ja, titta på de de där tornen och säg mig att det första du tänker på inte är Disneyland. Det kanske säger mer om mig än om Ryssland att det första jag tänker på när jag ser rokoko-spiror från tsar-Rysslands tidiga 1800-tal inte är Peter den store, utan Knatte, Fnatte och framför allt Tjatte.
Överlag är det mycket kartor på denna första ögonblicksbild. Som om Ryssland vill säga: titta hur jävla sjukt stora vi är. Titta bara. Ja, du, där. Titta. Ser du? Ser du hur helt jävla otroligt stort det här landet är jämfört med ditt lilla skitland? Förresten, köp våra kvinnor.
Nästa avsnitt: Vad kan smör säga oss om ett land?
Det första steget mot kunskap, och speciellt kunskap om ett land, är att bildgoogla.
In Soviet Russia, google searches you!
Vad kan vi då utröna från denna metod? Ja, det första som möter oss, längst upp till vänster, är en köpt textannons. Meet Russia Brides, står det. Ah, de kvinnliga ryska brudarna, klara att skeppas ut i vida världen. En stark del av det ryska varumärket.
Den andra textannonsen vill sälja flygresor till Ukraina, som ju inte är Ryssland. Ska vi gissa att Ryssland inte håller med. In Soviet Russia, freedom chooses you!
Första bilden då? Ja, titta på de de där tornen och säg mig att det första du tänker på inte är Disneyland. Det kanske säger mer om mig än om Ryssland att det första jag tänker på när jag ser rokoko-spiror från tsar-Rysslands tidiga 1800-tal inte är Peter den store, utan Knatte, Fnatte och framför allt Tjatte.
Överlag är det mycket kartor på denna första ögonblicksbild. Som om Ryssland vill säga: titta hur jävla sjukt stora vi är. Titta bara. Ja, du, där. Titta. Ser du? Ser du hur helt jävla otroligt stort det här landet är jämfört med ditt lilla skitland? Förresten, köp våra kvinnor.
Nästa avsnitt: Vad kan smör säga oss om ett land?
Stulet skämt
Återvändande läsare känner förstås till mitt kanske främsta halvfärdiga skämt: fånga karpen (carpe karpe). Detta är ett skämt som förfinats och putsats till halvfärdig perfektion. Rättsligt sett har jag vidtagit alla möjliga åtgärder för att skydda skämtet: det är registrerat som varumärke, patentskyddat och copyrightat. Döm om min förvåning när denna annons dyker upp på mitt bord:
Bevis A.
Bevis A.
Clas Ohlson har alltså med berått mod, utan urskillning eller eftertanke, stulit en hederlig bloggares främsta skämt - och gjort det sämre.
Efter timmar av gråt har jag sansat mig, och författat och skickat iväg följande.
Jag har bett Clas Ohlson om ursäkt här. Man är inte mer än människa. Får kämpa för att få lite mat på bordet, och för att ha det lite trevligt ibland.
Efter timmar av gråt har jag sansat mig, och författat och skickat iväg följande.
Till detaljhandlaren Clas Ohlson AB, styrelse, aktieägare samt anställda,Uppdatering 2 juli:
ni kan - och detta sägs med all tänkbar respekt och högaktning - brinna i helvetet. Mindre än så förtjänar man inte när man, som ni, spottar i ansiktet på hederliga människor.
Det är inte första gången som ni tagit den starkes parti över den lilla människan. Ni har, gång efter annan, sparkat neråt, rent av letat upp liggande och svaga människor för att ge dem den järnfyllda eftersmaken av era stålhättor mot våra munnar.
Jag säger att nu har det gått för långt. Jag tänker inte tillåta att ni på detta sätt våldtar konsten för er egen vinnings skull.
Min bataljon av advokater, verksamma i 24 länder, står redo att stämma er till sista blodspeng. Ni har ingen aning om vad jag är kapabel till.
Men som den storsinta och inte alls överreagerande person jag är, kan jag tänka mig en uppgörelse. Skicka ett Abu Garcia Spinnset ABU Abumatic Vildmark (enligt bild ovan), samt en spinnarsats från Gavia (värde 179 kr) så glömmer vi alltihopa. Skickar ni dessutom med det teleskopiska metspöet från Gavia (6 metersversionen), självklart med tillhörande flöte, sänke och krok, så är jag beredd att skriva fler skämt till er, helt gratis.
Vänliga, och också ursinniga, hälsningar
Vit kanin
Jag har bett Clas Ohlson om ursäkt här. Man är inte mer än människa. Får kämpa för att få lite mat på bordet, och för att ha det lite trevligt ibland.
Brev
Hej, du som satt framför mig på Antichrist på Saga i lördags!
Jag vill bara ta det här tillfället att tacka dig för alla sätt på vilka du förhöjde min bioupplevelse. Din godiskonsumtion var till exempel något som stärkte mitt intryck av filmen. Jag ska säga att jag vanligtvis inte brukar märka av prasslande med godispåsar, men här tog du det verkligen till nya höjder. En film som Antichrist har ju, som du säkert märkte, en ganska speciell publik som är helt och hållet knäpptyst. Det betraktas också som ganska "ovanligt" att äta varma chips till en mörk och dyster uppgörelse med moderskapet. Därför blev ditt prasslande så mycket mer påtagligt - och vilken tur att det var så! Jag kände att du med detta lyckades bidra till filmens ljud med ditt smaskande och dina klumpiga händer.
Men mest av allt uppskattade jag förstås dina insiktsfulla kommentarer om filmen. Ditt kvinnliga sällskap måste ha varit minst lika imponerade som vi andra, för vi kände verkligen att du bidrog till vår förståelse av de surrealistiska undertonerna i filmen. Speciellt i scenen där Charlotte Gainsborough i nyfunnet vansinne går ut naken i den mörka skogen bidrog dina gutturala skratt till att sätta stämningen.
Filmen är ju som berättelse inte så svår att förstå. Ändå undrar jag om jag förstått den "plot twist" som skedde genom en tillbakablick till tidigare i filmen, om inte du och dina kvinnliga kamrater i kör talat om för hela salongen att "JAHA DET ÄR SÅÅÅÅ DET ÄR! TITTA!". Förutom att bli slagen av er oerhörda insiktsfullhet noterade jag hur det ni sa liksom flöt in i filmen och blev en del av den. Jag funderade en kort stund på om inte alla borde få se Antichrist på detta sätt. Det är lite av en konstinstallation, det som ni gör.
I ett av filmens mer brutala och tunga tillfällen, när Gainsborough könsstympar sig själv och sin man, kände jag att jag nog inte klarat mig utan dina "nej, åh nej, nej nej nej, åh nej, NEJ". Jag är glad att du orkade upprepa dig så länge, ja, faktiskt under hela scenen,
Jag blev också slagen av hur du på detta sätt lyfte upp nästan varje minut av filmen. Det var verkligen inte långa stunder som vi fick lov att klara oss utan prasslande, pratande eller skrattande. Jag måste säga att det hela var lika förtrollande som udda: senare på kvällen gick jag och mina vänner på Terminator: Salvation, en film där man verkligen räknar med att träffa på sådana som dig, och där man vanligtvis inte bryr sig om det eftersom det är vardagsmat. Men under den filmen tror jag inte att jag en enda gång märkte av publiken runt omkring mig.
Det här gör att jag bara måste fråga: var det så att du egentligen trodde att du gick på Terminator i lördags? Här hade du ställt in dig på en post-apokalyptisk sci-fi med mördarrobotar och Christian Bale, och vad får du? Två timmar konstfilm om kön, religion och natur. Inte en T-800 så långt ögat kan nå. Trodde du att naturen var en metafor för Skynet? Att parets son var John Connor, och att Gainsborough var Sarah?
Vet du vad? Isåfall förstår jag att du är besviken, och att du tyckte att filmen var "konstig", som du insiktsfullt uttryckte dig under eftertexterna. Men låt mig ändå fira det här lilla missödet. Utan dig hade mitt besök på Saga blivit så mycket fattigare. Från botten av mitt hjärta: tack. Jag hoppas vi ses igen på Johnny Mad Dog, den kontroversiella och prisbelönta dramafilmen om barnsoldater i Liberia. Kanske lyckas du blanda ihop den med Harry Potter och halvblodsprinsen.
Tacksamma - för att inte säga extatiska - hälsningar
En ödmjuk biobesökare
Jag vill bara ta det här tillfället att tacka dig för alla sätt på vilka du förhöjde min bioupplevelse. Din godiskonsumtion var till exempel något som stärkte mitt intryck av filmen. Jag ska säga att jag vanligtvis inte brukar märka av prasslande med godispåsar, men här tog du det verkligen till nya höjder. En film som Antichrist har ju, som du säkert märkte, en ganska speciell publik som är helt och hållet knäpptyst. Det betraktas också som ganska "ovanligt" att äta varma chips till en mörk och dyster uppgörelse med moderskapet. Därför blev ditt prasslande så mycket mer påtagligt - och vilken tur att det var så! Jag kände att du med detta lyckades bidra till filmens ljud med ditt smaskande och dina klumpiga händer.
Men mest av allt uppskattade jag förstås dina insiktsfulla kommentarer om filmen. Ditt kvinnliga sällskap måste ha varit minst lika imponerade som vi andra, för vi kände verkligen att du bidrog till vår förståelse av de surrealistiska undertonerna i filmen. Speciellt i scenen där Charlotte Gainsborough i nyfunnet vansinne går ut naken i den mörka skogen bidrog dina gutturala skratt till att sätta stämningen.
Filmen är ju som berättelse inte så svår att förstå. Ändå undrar jag om jag förstått den "plot twist" som skedde genom en tillbakablick till tidigare i filmen, om inte du och dina kvinnliga kamrater i kör talat om för hela salongen att "JAHA DET ÄR SÅÅÅÅ DET ÄR! TITTA!". Förutom att bli slagen av er oerhörda insiktsfullhet noterade jag hur det ni sa liksom flöt in i filmen och blev en del av den. Jag funderade en kort stund på om inte alla borde få se Antichrist på detta sätt. Det är lite av en konstinstallation, det som ni gör.
I ett av filmens mer brutala och tunga tillfällen, när Gainsborough könsstympar sig själv och sin man, kände jag att jag nog inte klarat mig utan dina "nej, åh nej, nej nej nej, åh nej, NEJ". Jag är glad att du orkade upprepa dig så länge, ja, faktiskt under hela scenen,
Jag blev också slagen av hur du på detta sätt lyfte upp nästan varje minut av filmen. Det var verkligen inte långa stunder som vi fick lov att klara oss utan prasslande, pratande eller skrattande. Jag måste säga att det hela var lika förtrollande som udda: senare på kvällen gick jag och mina vänner på Terminator: Salvation, en film där man verkligen räknar med att träffa på sådana som dig, och där man vanligtvis inte bryr sig om det eftersom det är vardagsmat. Men under den filmen tror jag inte att jag en enda gång märkte av publiken runt omkring mig.
Det här gör att jag bara måste fråga: var det så att du egentligen trodde att du gick på Terminator i lördags? Här hade du ställt in dig på en post-apokalyptisk sci-fi med mördarrobotar och Christian Bale, och vad får du? Två timmar konstfilm om kön, religion och natur. Inte en T-800 så långt ögat kan nå. Trodde du att naturen var en metafor för Skynet? Att parets son var John Connor, och att Gainsborough var Sarah?
Vet du vad? Isåfall förstår jag att du är besviken, och att du tyckte att filmen var "konstig", som du insiktsfullt uttryckte dig under eftertexterna. Men låt mig ändå fira det här lilla missödet. Utan dig hade mitt besök på Saga blivit så mycket fattigare. Från botten av mitt hjärta: tack. Jag hoppas vi ses igen på Johnny Mad Dog, den kontroversiella och prisbelönta dramafilmen om barnsoldater i Liberia. Kanske lyckas du blanda ihop den med Harry Potter och halvblodsprinsen.
Tacksamma - för att inte säga extatiska - hälsningar
En ödmjuk biobesökare
Fool the system
Förra årets experiment med att ta ut semester i form av biocheckar föll inte väl ut. Planen var att den låga momsen på biobesök skulle ge en komparativ fördel jämfört med att ha ledigt och få semesterersättning. Ingen förmånsbeskattning tas ut på biocheckar. Jag trodde att jag lurat systemet.
Korthuset föll till slut ihop när jag sett Mamma Mia! tolv gånger och därmed för evigt förstört ABBA:s samlade verk. Jag kan fortfarande få kväljningar vid tanken på Pierce Brosnan, men det fick jag å andra sidan innan också. I oktober gick biocheckarna ut, och jag fick slänga ungefär 700 stycken.
Men skam den som ger sig. Det går alltid att hitta kreativa sätt att använda sig av skattesystemets skeva avdragsrätter. I år byter jag semestern mot åkband på Liseberg, rikskuponger och presentcheckar på Interflora.
Korthuset föll till slut ihop när jag sett Mamma Mia! tolv gånger och därmed för evigt förstört ABBA:s samlade verk. Jag kan fortfarande få kväljningar vid tanken på Pierce Brosnan, men det fick jag å andra sidan innan också. I oktober gick biocheckarna ut, och jag fick slänga ungefär 700 stycken.
Men skam den som ger sig. Det går alltid att hitta kreativa sätt att använda sig av skattesystemets skeva avdragsrätter. I år byter jag semestern mot åkband på Liseberg, rikskuponger och presentcheckar på Interflora.
Mackor
Vad är grejen med att bre? Ska det vara så svårt att fixa? Vi kan åka till månen, men vi kan inte mackor som brer sig själva?
Lagerbäcks strategi för oavgjort ikväll
Bröderna Elm i startelvan. Liksom Anders Svensson. Det är Lars Lagerbäcks recept för oavgjort mot Malta ikväll. "Jag vill vara helt säker på att vi spelar 0-0", säger förbundskaptenen.
Att Daniel Andersson inte är med i startelvan förklarar Lagerbäck med att Andersson sett lite för vass ut i Allsvenskan på sistone.
-Han har visserligen inte slagit en passning framåt i hela sitt liv, men jag var och tittade på en träning där han liksom slog den snett åt sidan, och så tog den på en vattenflaska och gick lite framåt. Då bestämde jag mig för att sån typ av offensiv fotboll kan vi inte ha i laget.
Då känns Anders Svensson som ett mer tryggt val. Han har inte varit i närheten av en målbur på tolv veckor, säger Lagerbäck, samtidigt som han skrattar åt en repris av Källströms straffmiss mot Danmark.
-Jag sa åt Kim efter matchen att så där bra straffar kan vi inte hålla på att slå. Siktar vi på att ta oss till VM med tio 0-0-matcher så gör vi. Men nu gick det ju bra ändå.
Det insläppta målet mot Danmark var en missräkning. Men det viktiga är inte hur många mål vi släpper in, utan att vi inte gör några framåt, säger Lagerbäck.
-Med den typ av fotboll som vi spelar, där 0-0 är själva huvudmålet, där händer det ibland att man inte håller tätt bakåt.
Hittills har strategin fungerat. Bara två mål har gjorts på tre matcher - båda mot Ungern. 0-0 mot Albanien och 0-0 mot Portugal beskriver Lagerbäck som "segrar för återhållsamheten".
Ordet "propagandafotboll" har kanske aldrig känts mer långt borta. Lagerbäck säger själv att han mer gillar att tänka på landslagets fotboll som något obeskrivligt tråkigt och trist.
-Kamrerfotboll var ett ord vi försökte mynta ett tag. Men det satte sig liksom aldrig.
Då gillar han begreppet "sossefotboll" bättre. Och med tanke på att Mona Sahlin beskrev socialdemokraternas fullständiga kollaps i EU-valet som en seger, känns det nära till hands:
-Ja, det känns rätt. Då kan man sikta på 0-0, och när man förlorar kan man säga att det åtminstone går ännu sämre för Albanien, som vi hatar.
Att Daniel Andersson inte är med i startelvan förklarar Lagerbäck med att Andersson sett lite för vass ut i Allsvenskan på sistone.
-Han har visserligen inte slagit en passning framåt i hela sitt liv, men jag var och tittade på en träning där han liksom slog den snett åt sidan, och så tog den på en vattenflaska och gick lite framåt. Då bestämde jag mig för att sån typ av offensiv fotboll kan vi inte ha i laget.
Då känns Anders Svensson som ett mer tryggt val. Han har inte varit i närheten av en målbur på tolv veckor, säger Lagerbäck, samtidigt som han skrattar åt en repris av Källströms straffmiss mot Danmark.
-Jag sa åt Kim efter matchen att så där bra straffar kan vi inte hålla på att slå. Siktar vi på att ta oss till VM med tio 0-0-matcher så gör vi. Men nu gick det ju bra ändå.
Det insläppta målet mot Danmark var en missräkning. Men det viktiga är inte hur många mål vi släpper in, utan att vi inte gör några framåt, säger Lagerbäck.
-Med den typ av fotboll som vi spelar, där 0-0 är själva huvudmålet, där händer det ibland att man inte håller tätt bakåt.
Hittills har strategin fungerat. Bara två mål har gjorts på tre matcher - båda mot Ungern. 0-0 mot Albanien och 0-0 mot Portugal beskriver Lagerbäck som "segrar för återhållsamheten".
Ordet "propagandafotboll" har kanske aldrig känts mer långt borta. Lagerbäck säger själv att han mer gillar att tänka på landslagets fotboll som något obeskrivligt tråkigt och trist.
-Kamrerfotboll var ett ord vi försökte mynta ett tag. Men det satte sig liksom aldrig.
Då gillar han begreppet "sossefotboll" bättre. Och med tanke på att Mona Sahlin beskrev socialdemokraternas fullständiga kollaps i EU-valet som en seger, känns det nära till hands:
-Ja, det känns rätt. Då kan man sikta på 0-0, och när man förlorar kan man säga att det åtminstone går ännu sämre för Albanien, som vi hatar.
Inlägg borttaget
Hej alla Sverigedemokrater som dammsuger nätet efter platser att hata muslimer på. Nästa gång ni bestämmer er för att attackera en oskyldig, lyckligt ovetande blogg: dra någon annanstans. Det går tydligen inte att skämta om kusingifte och white trash längre. Det gör mig lite ledsen.
Science fiction när det är som bäst
Via Wikipedia ser jag att världens bästa science fiction-serie fortfarande repriseras i Brasilien. ALF är en serie om hur en utomjording, trots att han kommer från Melmac, kan vara mer mänsklig än människorna själva. Han skrattar och gråter, utvecklar beroenden och får hicka. Allt till den amerikanska kärnfamiljens glädje och förtret.
ALF pratar i telefon. Möjligen med sin bookmaker, som han är skyldig pengar.
Avsnitt 23 beskrivs av ALFtv såhär:
Avsnitt 84:
"Du råkar inte ha sett en bebis?"
Fram träder bilden av en oansvarig, rent av farlig, narkoman och beroendepersonlighet, mitt i en idyllisk villaförort. En mångbottnad serie. Brasilien är lyckligt.
ALF pratar i telefon. Möjligen med sin bookmaker, som han är skyldig pengar. (Se avsnitt 23, säsong 1. Källa: ALFtv.net.) Bild från Wikipedia.
Avsnitt 23 beskrivs av ALFtv såhär:
23. "THE GAMBLER"I avsnitt 82, nu på den fjärde säsongen, eskalerar Alfs spelberoende så till den milda grad att han ger sig in på börsen. Med hjälp av Willies hemdator blir han en day-trader, besatt av att göra snabba klipp.
ALF develops a gambling habit and winds up in trouble with his bookie.
Avsnitt 84:
84. "HOOKED ON A FEELING"Ja, såhär i backspegeln verkar det som att Alfs beroendepersonlighet faktiskt är huvudtemat i serien. Man undrar vad bomullen är en metafor för. Det verkar inte heller som att det slutar med "bomull", spel och pengar. Från ALFtv:
Willie, in an effort to curb ALF's cotton addiction, holds a support group meeting in his living room.
53. "STOP IN THE NAME OF LOVE"Och sedan känner han sig ensam:
ALF hides out in the back seat during Lynn's date at the drive-in.
Inte bara Alf har problem med beroenden:
73. "FUNERAL FOR A FRIEND"
Desperate for a pet of his own, ALF acquires an ant farm. (Min kursivering.)
50. "TEQUILA"Ja, såhär fortsätter det. I ett annat avsnitt kastar Alf en fotboll genom familjens fönster (förmodligen i vrede eller av abstinens). I ett tredje kommer en kleptoman på besök. Och i ett fjärde, avsnitt 79 på den tredje säsongen, tappar Alf bort familjens bebis.
Kate's friend, a known drinker, sees ALF in the kitchen and thinks she's hallucinating.
"Du råkar inte ha sett en bebis?"Fram träder bilden av en oansvarig, rent av farlig, narkoman och beroendepersonlighet, mitt i en idyllisk villaförort. En mångbottnad serie. Brasilien är lyckligt.
Halvfärdig vecka
Dåligt med skämt denna vecka. Två dagar i Hälsingland genererade nästan ingenting, annat än någon kvartsfärdig spaning om att Hälsingebönderna på 1800-talet i princip var den tidens motsvarighet till nyrika hiphopare. Hade MTV funnits på den tiden hade Cribs hetat Hälsingegårdar och istället för Bentley-grillar hade man visat upp tapeter.
Ett misslyckat Battlestar Galactica-skämt har kommit och gått, liksom ett försök att driva med Daniel Westlings njuroperation (hans sjukdom är medfödd - som om kungafamiljen inte har nog med genetiska problem etc).
Bättre lycka nästa vecka. Ett Europaparlamentsval borde väl generera något mer?
Ett misslyckat Battlestar Galactica-skämt har kommit och gått, liksom ett försök att driva med Daniel Westlings njuroperation (hans sjukdom är medfödd - som om kungafamiljen inte har nog med genetiska problem etc).
Bättre lycka nästa vecka. Ett Europaparlamentsval borde väl generera något mer?
Jävligt jävig
Ibland känner man att man som innehavare av en humorblogg helt enkelt borde ge upp. Det finns liksom inget som slår verkligheten.
Here's a recap of the action so far.
Pirate Bay-rättegången riskerar att tas om i tingsrätten eftersom domaren kan ha varit jävig. Tills vidare har en domare i hovrätten utsetts. Denna domare kan dock inte bedöma jävsfrågan i tingsrätten eftersom den nya domaren själv anses jävig för detta. Mot bakgrund av detta utsågs ännu en ny domare som ska bedöma tingsrättens jävsfråga, men som alltså inte ska döma i målet varken i tingsrätten eller i hovrätten. Denna domare har nu anklagats för att vara jävig; se artikel här.
Jag vet. Det låter som en Kafka-novell. Här är min förutsägelse för den kommande veckan:
Personen som anklagar den senaste (alltså den tredje) domaren för jäv, anklagas för jäv eftersom han är buksvåger med en av målsägandeadvokaternas kusin. En ny domare tillsätts för att bedöma denna jävsfråga, men hinner inte tillträda innan han avsäger sig målet på grund av att han anser sig jävig, då han inte kan utesluta att han vid något tillfälle stått i samma busskur som den första domarens sexårige son.
Under tiden börjar Sveriges brottslingar känna doften av våren. I en aldrig tidigare skådad rad av jävsanklagelser bestämmer sig varje fängslad person i Sverige för att kräva att deras rättegångar tas om. Rättssystemet kollapsar under sin egen tyngd. Det finns för få advokater för att ta sig an alla jävsanklagelser. Regeringen ska precis utfärda undantagstillstånd när de anklagas för att vara jäviga. Nyval utlyses, men eftersom varje valförrättare i medborgarnas ögon är jävig blir valdeltagandet så lågt som 5,4%. I en ironisk twist visar det sig att de enda som röstat är Piratpartister. Den nya regeringen, med statsminister Rick Falkvinge i spetsen, benådar Pirate Bay-gänget och förbjuder jävsanklagelser. Ordningen är återupprättad, upphovsrätten avskaffad - men det svenska rättssystemet blir sig aldrig likt.
Here's a recap of the action so far.
Pirate Bay-rättegången riskerar att tas om i tingsrätten eftersom domaren kan ha varit jävig. Tills vidare har en domare i hovrätten utsetts. Denna domare kan dock inte bedöma jävsfrågan i tingsrätten eftersom den nya domaren själv anses jävig för detta. Mot bakgrund av detta utsågs ännu en ny domare som ska bedöma tingsrättens jävsfråga, men som alltså inte ska döma i målet varken i tingsrätten eller i hovrätten. Denna domare har nu anklagats för att vara jävig; se artikel här.
Jag vet. Det låter som en Kafka-novell. Här är min förutsägelse för den kommande veckan:
Personen som anklagar den senaste (alltså den tredje) domaren för jäv, anklagas för jäv eftersom han är buksvåger med en av målsägandeadvokaternas kusin. En ny domare tillsätts för att bedöma denna jävsfråga, men hinner inte tillträda innan han avsäger sig målet på grund av att han anser sig jävig, då han inte kan utesluta att han vid något tillfälle stått i samma busskur som den första domarens sexårige son.
Under tiden börjar Sveriges brottslingar känna doften av våren. I en aldrig tidigare skådad rad av jävsanklagelser bestämmer sig varje fängslad person i Sverige för att kräva att deras rättegångar tas om. Rättssystemet kollapsar under sin egen tyngd. Det finns för få advokater för att ta sig an alla jävsanklagelser. Regeringen ska precis utfärda undantagstillstånd när de anklagas för att vara jäviga. Nyval utlyses, men eftersom varje valförrättare i medborgarnas ögon är jävig blir valdeltagandet så lågt som 5,4%. I en ironisk twist visar det sig att de enda som röstat är Piratpartister. Den nya regeringen, med statsminister Rick Falkvinge i spetsen, benådar Pirate Bay-gänget och förbjuder jävsanklagelser. Ordningen är återupprättad, upphovsrätten avskaffad - men det svenska rättssystemet blir sig aldrig likt.
Mina intressen
Mitt stora intresse för division 2-pingis (heja Kronåskamraterna!) överträffas egentligen bara av en sak: min fascination inför alger. Ja, jag är faktiskt en riktig hobbyfykolog. Bara det att alger inte utgör en evolutionär gren är egentligen nog. Men alger är ju så mycket mer än så. För mig spelar det ingen roll om det handlar om prokaryota eller eukaryota alger, om euglenider eller stramenopiler - finns det något skrivet om det så läser jag det. Även processerna runt i kring algerna, som fagocytos och osmotrofi är oerhört spännande, tycker jag.
En grej som stört mig
Jag har stått ut länge med det här. Jag har ignorerat och jag har försökt övertyga. Men nu har det nått den punkt där jag känner att det får vara nog. En gång för alla: svenskan har ett enda kasus. Inte två. Inte tre. Inte noll. ETT. Huruvida man anser att s-formernas s är en klitisk partikel eller inte bryr jag mig inte om. Men man undrar ju vad det är för jävla fel på folk som betraktar s-lösa substantiv som nominativ?! Och hur fan kan man därtill vara så otroligt pantad att man tror att personliga pronomina är kasus??!?!??!?!? De enda som i hela universum kan vara ännu dummare är väl möjligen de som i all sin oändliga jävla stördhet tror att s-formerna INTE ÄR GENITIVER!!!
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!!!!
Gästbloggare: Magdalena Ribbing
Fråga: Är det okej att sätta upp en fan-page om sig själv på Facebook, bjuda in folk till att bli ens egen beundrare, och sedan posta nyheter om sig själv på den sidan?
Svar: Nej.
Svar: Nej.
Piratskämt
Pirater i Europaparlamentet? Vad kommer härnäst? Ninjor i landstingsfullmäktige? Vikingar i exploateringsnämnden? Samurajer i tingsrätten? Korsriddare i bostadsbolagen? Azteker på näringsdepartementet? Spartaner i Handelskammaren? Sumerer i Sjöräddningssällskapet? Geishor i LO-styrelsen? Romare i överförmyndarnämnden? Faraoner på Systembolaget? Indianer i casinokonglomeraten? Cowboys på presidentposten? Okej, åtminstone de sista två har redan funnits.
Kryddskämt
Vad är grejen med koriander? Om man vill ha tandkräm i maten kan man väl ha med sin egen Colgatetub? Varför måste min lunch förpestas bara för att någon frågade om han kunde få lite Pepsodent Xperience Ice Fresh Eucalyptus i sin bibimbap?
The twit is the shit
Det här hade jag velat vara först med att komma på: Helen Keller finns på Twitter. Strålande bloggen Inslag uppmärksammade.
Här är mina Twitterskämt:
@williamlonn 'Daaaaarrrrppphhhh. Punph. Chaaaasssph.'1000 apor har ju också gjort roliga fejktwittrare, men med Hellen Keller-skämtet öppnas ju helt nya nivåer.
Här är mina Twitterskämt:
Judas
deppig som fan. funderar på att hänga mig. bbl
about 1 976 years ago from web
@lärjungarna jaha men är ni så jävla mycket bättre själv då??!!??! fittor.
about 1 976 years ago from mobile web
fick just 30 silvermynt för att göra en grej lol. romarna rulz! brb
about 1 976 years ago from mobile web
Pearl Harbor
@japan WTF???!?
about 68 years ago from web
gött det är med sol och bad. vad skulle nånsin kunna hända här lixom? vi ligger ju på fel sida för tyskarna hehe
about 68 years ago from web
Ayn Rand
a = b. nej bara skoja hehe
about 47 years ago from web
Platon
@sokrates vadå för bägare? de försöker lura dig fattar du väl, drick inte den där skiten
about 2 369 years ago from mobile web
@sokrates har en grej om skuggvärlden på gång, droppar förbi senare cya
about 2 369 years ago from mobile web
Stegosaurus
@brontosaurus växtätare rulz!!!!
146 million years ago from mobile web
Universum
BANG
about 13,7 billion years ago from web
dumdidum. ba ba pi do, po po bi do.
about 13,7 billion years ago from web
Radiotjänst killed the internet star
Dagens kvartsfärdiga skämt:
Är det inte elakt av Wikipedia att på sin förstasida berätta vem som grundade Anonyma Alkoholister? De heter så av en anledning, vet ni.
Dagens halvfärdiga skämt, apropå en aktuell nyhet:
Är det inte elakt av Wikipedia att på sin förstasida berätta vem som grundade Anonyma Alkoholister? De heter så av en anledning, vet ni.
Dagens halvfärdiga skämt, apropå en aktuell nyhet:
Radiotjänst kräver hela världen på pengar
Alla som teoretiskt skulle kunna se SVT ska betala tv-avgift. Det säger Daniel Johansson, kommunikationschef på Radiotjänst, idag.
-Att man inte har någon tv eller ens mat för dagen är inte längre någon ursäkt, har vi kommit fram till. Alla ska göra rätt för sig, och har man en teoretisk möjlighet att se SVT någon gång i en avlägsen framtid kommer man inte undan, säger Daniel Johansson.
Beslutet innebär att Radiotjänst nu inrättar en gigantisk utlandstjänstgöring, där tv-pejlare ska resa över hela världen för att hitta licensskolkare.
-Just nu har vi skärpt tv-avgiftskontroll i Nordöstra USA, Brasilien, Sydostasien och Yemen. Eventuellt kör vi även kontroller i Oman när vi ändå är där nere.
Blindhet eller analfabetism har tidigare betraktats som så svåra hinder att licenskrav inte har varit aktuellt. Men det ska det nu bli ändring på, enligt Daniel Johansson:
-Ja, att man inte kan se, läsa eller ens höra betyder inte att man inte kan snylta på SVT:s fina public service-program. Det finns ju alla möjligheter att någon annan liksom signalerar programmen till en på något sätt. I alla fall teoretiskt. Och då ska man betala licens för det.
Det senaste beslutet har varit kontroversiellt hos många, speciellt i de fattigare delarna av Afrika. Men Radiotjänst har inga planer på att sakta in. Istället planeras nästa steg:
-Ofödda barn har allt för länge duckat tv-avgiften med undanflykten att de ännu inte är födda. Här ser vi stora möjligheter framöver, avslutar Daniel Johansson.
Dagens spaningar
Internet Explorer 6 är den nya Netscape Navigator 6.
Internet Explorer 7 är den nya Firefox 0.7.
Firefox 3 är den nya Firefox 2.
Unionen är det nya Metall.
.zip är det nya .rar, som i sin tur var det nya .zip.
Den diofantiska ekvationen xn + yn = zn för n > 2 saknar lösningar bland heltalen. Tyvärr får beviset inte plats i den här bloggposten.
Internet Explorer 7 är den nya Firefox 0.7.
Firefox 3 är den nya Firefox 2.
Unionen är det nya Metall.
.zip är det nya .rar, som i sin tur var det nya .zip.
Den diofantiska ekvationen xn + yn = zn för n > 2 saknar lösningar bland heltalen. Tyvärr får beviset inte plats i den här bloggposten.
South Parks uppgång och fall
Har South Park hoppat över hajen? Den frågan är, tyvärr, berättigad efter att 13:e säsongens första halva har avslutats.
För er som inte följt serien genom alla dessa år kommer här en snabbsammanfattning. (Med "snabb" menar jag här "mycket lång".) Säsongerna 1, 2, 3 har visserligen guldklimpar, t ex avsnittet Gnomes i säsong 2. Men överlag bestod serien på den tiden i att enligt samma givna formel (pojkarna gör något fel -> staden utsätts för förstörelse -> pojkarna räddar dagen genom att lära sig sin läxa) berätta udda historier, ibland uppblandat med satir. Bara det faktum att huvudkaraktärerna bestod av åttaåringar som svor räckte för att folk skulle fortsätta titta.
I säsong 4 händer något, och serien börjar utvecklas på riktigt, symboliserat av att pojkarna går in i fjärde klass i avsnittet Fourth grade. Mer satir börjar synas, t ex i dubbelavsnittet Do the handicapped go to hell? / Probably, och vissa avsnitt blir fullödiga parodier, t ex The wacky molestation adventure som travesterar Flugornas herre.
I säsong 5 blommar serien ut fullständigt, med den odödliga öppningen Scott Tenorman must die - där vi får veta exakt hur fullständigt diabolisk Eric Cartman egentligen är. Detta avsnitt betraktas än idag av många fans som det bästa någonsin, mest på grund av chocken som uppstod i och med upplösningen. Detta är också symboliskt, för i övriga säsongen vågar serien ta ut svängarna, bli mer absurd och mer öppet politiskt: de bästa exemplen finns i karaktären Towelie ur avsnittet med samma namn, Proper Condom Use samt säsongsavslutningen Kenny dies, där Kenny dödas av en gång för alla.
Tyvärr protesterade fansen mot det sistnämnda, och i en avancerad flerepisodsplot återupplivas Kenny under säsong 6, som för övrigt fortsätter att höja seriens nivå. Med spoofen Simpsons already did it, satirerna A ladder to heaven och The death camp of tolerance, och parodierna Asspen, Bebe's boobs destroy society samt The return of the fellowship of the ring to the two towers slogs det en gång för alla fast att det var här - inte i Family Guy eller Simpsons - som vår tids bästa samtidshumor skapades.
Den osannolika stegringen av kvaliteten fortsatte. Säsong 7 är i stort sett klassisk i sin helhet, med avsnitt som Toilet Paper, Cancelled och All about the mormons för att bara nämna några.
I säsong 8 når serien till sist sin peak. Avsnittet Goobacks är till denna dag den bästa politiska satir jag någonsin sett. Det enda som kan mäta sig med det är möjligen avsnittet som följde direkt på det, Douche and Turd, där presidentvalet 04 parodieras. Med den fullständigt fenomenala julavslutningen Woodland critter christmas avslutas det som varit en närmast makabert bra resa. Om vi bara hade vetat att serien skulle gå nedåt härifrån - hade vi varit lyckligare människor? Hade vi vetat att uppskatta livet och kärleken på ett annat sätt?
Varför blev vi bortskämda? Varför trodde vi i all vår ungdoms naivitet att våren kunde vara för evigt?
Hösten kom. Med säsong 9:s intåg visste vi väl någonstans att något var fel. Visst - vi intalade oss att det bara var en tillfällig svacka. Men långt inom oss grät vi inför avsnitt som Wing, Follow that egg och Bloody Mary. Inte ens de klassiska höjdpunkterna i The losing edge och Two days before the day after tomorrow kunde tysta den inre rösten som upprepade att vintern var på väg. Säsong 9 hade varit hösten. Säsong 10 skulle bli vintern, och den skulle vara länge. Bara enstaka gånger blev vi värmda av solen under säsong 11 och 12.
Med säsong 13 ser vi fortfarande ingen vår i antågande. Ett ämne som global finanskris skulle ha varit en field day under säsongerna 6, 7 eller 8. Nu klarar de sig undan med andan i halsen och knappt godkänt. Ja, det har till och med nått punkten där jag kommer på mig själv med att slå på Family Guy trots att jag har ett alldeles färskt South Park-avsnitt redo.
Det här har tagit lång tid att bearbeta. Och det ska sägas att även de dåliga säsongerna 9, 10, 11, 12 och 13 fortfarande står på en högre nivå av humor än det mesta som produceras världen över. Men vad hjälper det att vi får smaka världens bästa mat, när vi redan bjudits droppar av himmelriket? Hur kan vi förväntas glömma?
För er som inte följt serien genom alla dessa år kommer här en snabbsammanfattning. (Med "snabb" menar jag här "mycket lång".) Säsongerna 1, 2, 3 har visserligen guldklimpar, t ex avsnittet Gnomes i säsong 2. Men överlag bestod serien på den tiden i att enligt samma givna formel (pojkarna gör något fel -> staden utsätts för förstörelse -> pojkarna räddar dagen genom att lära sig sin läxa) berätta udda historier, ibland uppblandat med satir. Bara det faktum att huvudkaraktärerna bestod av åttaåringar som svor räckte för att folk skulle fortsätta titta.
I säsong 4 händer något, och serien börjar utvecklas på riktigt, symboliserat av att pojkarna går in i fjärde klass i avsnittet Fourth grade. Mer satir börjar synas, t ex i dubbelavsnittet Do the handicapped go to hell? / Probably, och vissa avsnitt blir fullödiga parodier, t ex The wacky molestation adventure som travesterar Flugornas herre.
I säsong 5 blommar serien ut fullständigt, med den odödliga öppningen Scott Tenorman must die - där vi får veta exakt hur fullständigt diabolisk Eric Cartman egentligen är. Detta avsnitt betraktas än idag av många fans som det bästa någonsin, mest på grund av chocken som uppstod i och med upplösningen. Detta är också symboliskt, för i övriga säsongen vågar serien ta ut svängarna, bli mer absurd och mer öppet politiskt: de bästa exemplen finns i karaktären Towelie ur avsnittet med samma namn, Proper Condom Use samt säsongsavslutningen Kenny dies, där Kenny dödas av en gång för alla.
Tyvärr protesterade fansen mot det sistnämnda, och i en avancerad flerepisodsplot återupplivas Kenny under säsong 6, som för övrigt fortsätter att höja seriens nivå. Med spoofen Simpsons already did it, satirerna A ladder to heaven och The death camp of tolerance, och parodierna Asspen, Bebe's boobs destroy society samt The return of the fellowship of the ring to the two towers slogs det en gång för alla fast att det var här - inte i Family Guy eller Simpsons - som vår tids bästa samtidshumor skapades.
Den osannolika stegringen av kvaliteten fortsatte. Säsong 7 är i stort sett klassisk i sin helhet, med avsnitt som Toilet Paper, Cancelled och All about the mormons för att bara nämna några.
I säsong 8 når serien till sist sin peak. Avsnittet Goobacks är till denna dag den bästa politiska satir jag någonsin sett. Det enda som kan mäta sig med det är möjligen avsnittet som följde direkt på det, Douche and Turd, där presidentvalet 04 parodieras. Med den fullständigt fenomenala julavslutningen Woodland critter christmas avslutas det som varit en närmast makabert bra resa. Om vi bara hade vetat att serien skulle gå nedåt härifrån - hade vi varit lyckligare människor? Hade vi vetat att uppskatta livet och kärleken på ett annat sätt?
Varför blev vi bortskämda? Varför trodde vi i all vår ungdoms naivitet att våren kunde vara för evigt?
Hösten kom. Med säsong 9:s intåg visste vi väl någonstans att något var fel. Visst - vi intalade oss att det bara var en tillfällig svacka. Men långt inom oss grät vi inför avsnitt som Wing, Follow that egg och Bloody Mary. Inte ens de klassiska höjdpunkterna i The losing edge och Two days before the day after tomorrow kunde tysta den inre rösten som upprepade att vintern var på väg. Säsong 9 hade varit hösten. Säsong 10 skulle bli vintern, och den skulle vara länge. Bara enstaka gånger blev vi värmda av solen under säsong 11 och 12.
Med säsong 13 ser vi fortfarande ingen vår i antågande. Ett ämne som global finanskris skulle ha varit en field day under säsongerna 6, 7 eller 8. Nu klarar de sig undan med andan i halsen och knappt godkänt. Ja, det har till och med nått punkten där jag kommer på mig själv med att slå på Family Guy trots att jag har ett alldeles färskt South Park-avsnitt redo.
Det här har tagit lång tid att bearbeta. Och det ska sägas att även de dåliga säsongerna 9, 10, 11, 12 och 13 fortfarande står på en högre nivå av humor än det mesta som produceras världen över. Men vad hjälper det att vi får smaka världens bästa mat, när vi redan bjudits droppar av himmelriket? Hur kan vi förväntas glömma?
Om första intryck
Första intryck kan vid ett första intryck ge intryck av att vara en bra bedömning på hur en person är. Men det där är åt helvete. Leve alla intryck efter det första intrycket, säger jag.
I övrigt hade jag tänkt skriva ett inlägg med X-Men-skämt. Men det visade sig att jag bitit av mer än jag kunde tugga, kan man säga. Efter ett försök med inledningen "Vad är grejen med Cyclops?" och ett annat där jag undrar var polisen utanför Icemans hus i X-Men 2 fick tag i sina adamantkulor bestämde jag mig för att släppa idén helt och hållet. Man skulle lite skämtsamt kunna säga att dessa skämt blev kvartsfärdiga.
I övrigt hade jag tänkt skriva ett inlägg med X-Men-skämt. Men det visade sig att jag bitit av mer än jag kunde tugga, kan man säga. Efter ett försök med inledningen "Vad är grejen med Cyclops?" och ett annat där jag undrar var polisen utanför Icemans hus i X-Men 2 fick tag i sina adamantkulor bestämde jag mig för att släppa idén helt och hållet. Man skulle lite skämtsamt kunna säga att dessa skämt blev kvartsfärdiga.
Fruktskämt
Veckans fikarumsnackis verkar vara att man blir tjock av frukt, ett så kallat "hälsolarm" som dök upp i helgen:
”Frukt kan ge bukfetma”Här är mitt skämt: nog för att de brukar säga att frukt är godis, men det här är ju löjligt.
En ny studie bekräftar att det finns ett samband mellan frukt och fetma. "Frukt är inte så nyttigt som Livsmedelsverket påstår", skriver överläkaren Christer Enkvist på DN Debatt idag.
Arktis vs Antarktis
Arktis
- Ingen riktig kontinent
- Håller på att smälta
- Isbjörnar
- En riktig kontinent
- Smälter inte
- Pingviner
Nyhetsskämt
En sak man kan roa sig med är att gå in på en nyhetssajt och se vad man kan göra ett skämt av. Just nu finns t ex rubriken Solna svenska mästare igen på DN.se.
Vad finns det för möjliga skämt att "hämta hem" här?
En väg är förstås att göra en "underfundig" underrubrik:
Solna svenska mästare igen
- flest skattesänkande moderatpack bor här
Skämtet här bygger alltså på våra fördomar om Solna som en moderatstyrd kommun. Nu har jag inget emot moderater. Jag bara noterar att den som ville skulle kunna sätta en sådan "underfundig" underrubrik.
På DI.se hittar man följande artikel:
Vad finns det för möjliga skämt att "hämta hem" här?
En väg är förstås att göra en "underfundig" underrubrik:
Solna svenska mästare igen
- flest skattesänkande moderatpack bor här
Skämtet här bygger alltså på våra fördomar om Solna som en moderatstyrd kommun. Nu har jag inget emot moderater. Jag bara noterar att den som ville skulle kunna sätta en sådan "underfundig" underrubrik.
På DI.se hittar man följande artikel:
Obama vill driva igenom kredikortsreformHär finns det ju goda möjligheter att göra någon form av ekonomiskt skämt. Det första jag kommer att tänka på är detta:
Obama-administrationen meddelade på torsdagen vid ett möte med tretton chefer för ledande amerikanska kreditkortsutgivare att man ämnar reformera branschen med ökat konsumentskydd mot skadliga metoder samt stärkt översyn.
Kreditkortsbolagen vägrar låna ut mer till ObamaFör mer ekonomisk humor, se the stand up economist.
USA:s stora kreditkortsbolag meddelade på torsdagen att de inte längre tänker låna ut pengar till den amerikanska regeringen. Efter flera stora stimulanspaket i storleksordningen av flera biljoner dollar har Obama maxat ut sin kredit.
-Först maxade han ut sitt Amex-kort, och det hade ju ett tak på 1000 miljarder dollar. Då trodde vi att Obama skulle ta av sig "spenderbyxorna", så att säga. Men då plockade han fram sitt Visa istället, och shoppade "infrastruktur" för ytterligare 700 miljarder. Med hänsyn till den globala ekonomin och dollarns roll som världsvaluta såg vi inget annat val än att klippa korten och ge Barack utegångsförbud, säger Stephen O'Landor på kreditföretagens samarbetsorganisation.
Den amerikanska riksbanken kritiserar beslutet kraftigt.
-Ingen ska säga åt mig och "Barry", som jag kallar honom, vad vi har råd med och inte, säger Ben Bernanke, riksbankschef. I samma stund som de klippte korten tryckte vi upp 100 triljoners biljarder dollar till. Där har du en stimulans som heter duga.
Någon oro för hyperinflation har dock inte Bernanke.
-Nej, det vore oansvarigt att oroa sig för det. Ska jag vara ärlig vet jag knappt vad det är.
Halvfärdiga standardskämt
Ett skämt når ibland en tipping point, där det blir så stort att det används som standardskämt av stora delar av befolkningen. Snart blir det förstås oerhört uttjatat och alla tröttnar. Här följer en genomgång av de viktigaste:
That's what she said
Användning: Används som sexanspelande replik, ibland som förolämpning. Kan användas i stort sett oavsett vad den andra personen först sagt.
Exempel:
-Kan du skicka årsredovisningen till mig över intranätet?
-That's what she said.
Ursprung: Oklart. Gjordes sannolikt populärt av någon amerikansk sitcom. Parodierades flitigt i The Office.
Kommentar: Skämtet har flera svenska motsvarigheter. "... som flickan sa" är en klassiker som dök upp långt innan den amerikanska sitcomens födelse. Går man ännu längre tillbaka kan vi hitta en liknande motsvarighet i klassiska svenska ordstäv, se t ex "Ske Guds vilja, sa pigan, la sig under prästen". Anspelningen på att allt har att göra med sex bottnar alltså långt ner i den svenska folksjälen.
Comeback: Inte nödvändigt.
X ringde, han/hon/det vill ha sin Y tillbaka
Användning: Används framför allt som förolämpning mot någons åsikt eller uppfattning.
Exempel:
-Jag tycker alltid att det är fel att ljuga.
-Immanuel Kant ringde, han vill ha sin pliktetik och sanslöst hårda moraluppfattning tillbaka.
Ursprung: 90-talet.
Kommentar: Ett av 90-talets främsta standardskämt. Kan numera bara användas ironiskt, se t ex Comeback.
Comeback: 90-talet ringde, det vill ha sina standardskämt tillbaka.
Ding, things that are X/Pling, saker som är X
Användning: "Pling" representerar nedtryckningen av en knapp. Därefter följer en oväntad komisk poäng där en föregående talare replikeras/förolämpas genom att kontexten av sagda talares ord förflyttas till en ny kategori, X.
Exempel:
-Det här var otroligt kul.
-Pling, saker din mamma säger efter att vi haft sex.
Ursprung: Sannolikt en amerikansk sitcom. Repliken är en parodi på en amerikansk frågesport där kändisar och vanliga människor tävlar tillsammans om att hitta kategorier utifrån ord.
Kommentar: Eftersom den nämnda frågesporten aldrig fick en svensk motsvarighet kan skämtet vara svårbegripligt för den som inte har ingående erfarenheter av amerikansk populärkultur.
Comeback: Pling, skämt som var gamla när slaget vid Brunkeberg stod.
Dagens i-landsproblem
Användning: När någon gnäller över ett litet problem förlöjligas detta genom att föra tankarna till AIDS-problematik, svält och folkmord.
Exempel:
-Mina 500-lappar får inte plats i plånboken, och mina diamantskor är för trånga.
-Dagens i-landsproblem.
Ursprung: Hipp Hipp. Kan ha existerat även innan serien, men populariserades då.
Kommentar: Kanske Sveriges mest uttjatade skämt. Betraktas i vissa kretsar inte ens som ett skämt längre. Parodierades skickligt av 1000 apor i "Dagens U-landsproblem".
Comeback: Rent filosofiskt är det svårt att jämföra problem. Det mänskliga psyket är, som psykologen Lewis Goldberg visat, inte lämpat att betrakta sin egen verklighet som bättre för att någon annan har det sämre.
Alternativ comeback: Du kan dra åt helvete.
Vad som helst från NileCity
Användning: När som helst, var som helst, i vilket sammanhang som helst.
Exempel:
Wejron i Ottan.
Ursprung: NileCity.
Kommentar: 90-talet ringde, det vill ha sina märkliga sketcher tillbaka. Okej, det var roligt en gång i tiden. Det är nog nu. Låt serien vila i frid.
Comeback: Betrakta "skämtaren" lite trött. Ignorera.
That's what she said
Användning: Används som sexanspelande replik, ibland som förolämpning. Kan användas i stort sett oavsett vad den andra personen först sagt.
Exempel:
-Kan du skicka årsredovisningen till mig över intranätet?
-That's what she said.
Ursprung: Oklart. Gjordes sannolikt populärt av någon amerikansk sitcom. Parodierades flitigt i The Office.
Kommentar: Skämtet har flera svenska motsvarigheter. "... som flickan sa" är en klassiker som dök upp långt innan den amerikanska sitcomens födelse. Går man ännu längre tillbaka kan vi hitta en liknande motsvarighet i klassiska svenska ordstäv, se t ex "Ske Guds vilja, sa pigan, la sig under prästen". Anspelningen på att allt har att göra med sex bottnar alltså långt ner i den svenska folksjälen.
Comeback: Inte nödvändigt.
X ringde, han/hon/det vill ha sin Y tillbaka
Användning: Används framför allt som förolämpning mot någons åsikt eller uppfattning.
Exempel:
-Jag tycker alltid att det är fel att ljuga.
-Immanuel Kant ringde, han vill ha sin pliktetik och sanslöst hårda moraluppfattning tillbaka.
Ursprung: 90-talet.
Kommentar: Ett av 90-talets främsta standardskämt. Kan numera bara användas ironiskt, se t ex Comeback.
Comeback: 90-talet ringde, det vill ha sina standardskämt tillbaka.
Ding, things that are X/Pling, saker som är X
Användning: "Pling" representerar nedtryckningen av en knapp. Därefter följer en oväntad komisk poäng där en föregående talare replikeras/förolämpas genom att kontexten av sagda talares ord förflyttas till en ny kategori, X.
Exempel:
-Det här var otroligt kul.
-Pling, saker din mamma säger efter att vi haft sex.
Ursprung: Sannolikt en amerikansk sitcom. Repliken är en parodi på en amerikansk frågesport där kändisar och vanliga människor tävlar tillsammans om att hitta kategorier utifrån ord.
Kommentar: Eftersom den nämnda frågesporten aldrig fick en svensk motsvarighet kan skämtet vara svårbegripligt för den som inte har ingående erfarenheter av amerikansk populärkultur.
Comeback: Pling, skämt som var gamla när slaget vid Brunkeberg stod.
Dagens i-landsproblem
Användning: När någon gnäller över ett litet problem förlöjligas detta genom att föra tankarna till AIDS-problematik, svält och folkmord.
Exempel:
-Mina 500-lappar får inte plats i plånboken, och mina diamantskor är för trånga.
-Dagens i-landsproblem.
Ursprung: Hipp Hipp. Kan ha existerat även innan serien, men populariserades då.
Kommentar: Kanske Sveriges mest uttjatade skämt. Betraktas i vissa kretsar inte ens som ett skämt längre. Parodierades skickligt av 1000 apor i "Dagens U-landsproblem".
Comeback: Rent filosofiskt är det svårt att jämföra problem. Det mänskliga psyket är, som psykologen Lewis Goldberg visat, inte lämpat att betrakta sin egen verklighet som bättre för att någon annan har det sämre.
Alternativ comeback: Du kan dra åt helvete.
Vad som helst från NileCity
Användning: När som helst, var som helst, i vilket sammanhang som helst.
Exempel:
Wejron i Ottan.
Ursprung: NileCity.
Kommentar: 90-talet ringde, det vill ha sina märkliga sketcher tillbaka. Okej, det var roligt en gång i tiden. Det är nog nu. Låt serien vila i frid.
Comeback: Betrakta "skämtaren" lite trött. Ignorera.
En underskattad partikel
Vet ni vad som är underskattat? Protoner. Alltid ska det snackas om dessa jävla neutroner. Det är neutral laddning hit och baryoner dit. Men vem pratar egentligen om atomens verkliga kärna? Vem snackar om att det behövs tre subatomära partiklar för att bilda en atomkärna? Ingen, det är vem.
Och vad är grejen med elektroner? Ingenting med massa på 9,1093826·10-31 kg borde tillskrivas så stor vikt. Det är som om hela världen bygger på att elektronens magnetiska dipolmoment är större än Bohrmagnetonen. Åt helvete med det, säger jag.
Och vad är grejen med elektroner? Ingenting med massa på 9,1093826·10-31 kg borde tillskrivas så stor vikt. Det är som om hela världen bygger på att elektronens magnetiska dipolmoment är större än Bohrmagnetonen. Åt helvete med det, säger jag.
Halvfärdig idé
Vore det inte kul med en pastisch på amerikansk porrfilm? Så här tänker jag. Allt det klassiska finns med: den obefintliga ljussättningen, mic-diparna, den amatörmässiga filmkvaliteten. Skådespelarna, på damsidan yppiga silikondamer med styvpappor som hade boundary issues, och på herrsidan biffar med tribals, killar som halkade efter i skolan redan på uppropet.
Och så den makalösa dialogen, förstås. Allt detta med en enda skillnad - det leder inte till sex.
INT. FINT HUS - DAG.
I ett påkostat hus går MICHELLE runt. Hon verkar uttråkad och himlar med ögonen. Hennes yppiga bröst kan knappt hålla sig innanför det vita linnet, och hennes jeansshorts är oerhört korta. Hon sätter sig på en barstol i köket. Hon SUCKAR sensuellt. Plötsligt ringer det på dörren. Michelle går för att öppna. Det är STEVE, en rörmokare. Han är välbyggd, och har en t-shirt där hans muskulösa armar tydligt tittar fram.
Michelle SUCKAR.
Michelle går ut i köket, och Steve sätter sig i soffan i vardagsrummet. Snart kommer Michelle ut med en bricka, men hon snubblar på mattan och välter ut drickan över golvet. Hon tar en servett från bortet och ställer sig på alla fyra på golvet och börjar torka.
Hennes bröst trycks ihop när hon åmar sig längs golvet.
Michelle sätter sig i soffan och tittar djupt i Steves ögon. Hon trycker ihop sina bröst och smeker sig längs benet.
Båda andas lite TYNGRE.
Han går iväg.
Och så den makalösa dialogen, förstås. Allt detta med en enda skillnad - det leder inte till sex.
INT. FINT HUS - DAG.
I ett påkostat hus går MICHELLE runt. Hon verkar uttråkad och himlar med ögonen. Hennes yppiga bröst kan knappt hålla sig innanför det vita linnet, och hennes jeansshorts är oerhört korta. Hon sätter sig på en barstol i köket. Hon SUCKAR sensuellt. Plötsligt ringer det på dörren. Michelle går för att öppna. Det är STEVE, en rörmokare. Han är välbyggd, och har en t-shirt där hans muskulösa armar tydligt tittar fram.
STEVE
Var det här det var problem med rören?
Var det här det var problem med rören?
MICHELLE
(fnissar) Ja, kom in.
STEVE
Vilket fint hus ni har.
(fnissar) Ja, kom in.
STEVE
Vilket fint hus ni har.
MICHELLE
Ja, min man jobbar hårt för att försörja mig. Men jag blir så uttråkad av att han är borta på affärsresor jämt.
Ja, min man jobbar hårt för att försörja mig. Men jag blir så uttråkad av att han är borta på affärsresor jämt.
Michelle SUCKAR.
MICHELLE (CONT'D)
Kom, sätt dig i soffan en stund. Jag hämtar något att dricka.
Kom, sätt dig i soffan en stund. Jag hämtar något att dricka.
Michelle går ut i köket, och Steve sätter sig i soffan i vardagsrummet. Snart kommer Michelle ut med en bricka, men hon snubblar på mattan och välter ut drickan över golvet. Hon tar en servett från bortet och ställer sig på alla fyra på golvet och börjar torka.
MICHELLE (CONT'D)
Åh, jag är så klumpig!
Åh, jag är så klumpig!
Hennes bröst trycks ihop när hon åmar sig längs golvet.
STEVE
Äsch, sånt där händer jämt och ständigt.
MICHELLE
Åh, du är så snäll som säger såna saker. Och så snygg, med dina stora armar ...
Äsch, sånt där händer jämt och ständigt.
MICHELLE
Åh, du är så snäll som säger såna saker. Och så snygg, med dina stora armar ...
Michelle sätter sig i soffan och tittar djupt i Steves ögon. Hon trycker ihop sina bröst och smeker sig längs benet.
STEVE
Du är inte så dum själv.
Du är inte så dum själv.
Båda andas lite TYNGRE.
STEVE (CONT'D)
Nej, nu är det dags att jobba lite.
Nej, nu är det dags att jobba lite.
Han går iväg.
CUT TO BLACK
Roligast i riksdagen
Roligast i riksdagen är utan tvekan Monica Green. Hon lyckas på ett enastående sätt sammanfatta Sveriges politiska efterkrigshistoria bara genom sina blogginlägg. Monica har också tagit på sig att vara barnens riksdagsledamot.
Jag gillar att tänka på henne som inkarneringen av prästfrun Helen Lovejoy:
Jag gillar att tänka på henne som inkarneringen av prästfrun Helen Lovejoy:
En halvfärdig dikt
Tage Danielsson, upphovsman till många halvfärdiga skämt och filmer, skrev en gång förkortningsdikten Livet är kort. För några år sedan tyckte jag att den behövde parodieras, så jag skrev en ny version. Resultatet blev, som ni säkert gissat, halvfärdigt:
Livet är varumärken
Pampers Semper
Brio Lego,
Lego Disney
Jofa Adidas
Adidas
McDonalds
Nokia
McDonalds Nike
McDonalds,
Marlboro (Lights)
Converse
Pripps (3,5)
Pripps, McDonalds
Heineken
CSN
McDonalds
Heineken
Heineken
Heineken
Burger King
CSN?
Heineken
Eurosport
ICA, Volvo
ICA
ICA
Pampers Semper Brio Lego Disney
ICA, Volvo
Jack Daniels
Pampers Semper
Jack Daniels
Alvedon
Bingolotto
Bingolotto
Jack Daniels
Synsam
Jack Daniels,
Viagra
Jack Daniels
Jack Daniels
Fonus.
Livet är varumärken
Pampers Semper
Brio Lego,
Lego Disney
Jofa Adidas
Adidas
McDonalds
Nokia
McDonalds Nike
McDonalds,
Marlboro (Lights)
Converse
Pripps (3,5)
Pripps, McDonalds
Heineken
CSN
McDonalds
Heineken
Heineken
Heineken
Burger King
CSN?
Heineken
Eurosport
ICA, Volvo
ICA
ICA
Pampers Semper Brio Lego Disney
ICA, Volvo
Jack Daniels
Pampers Semper
Jack Daniels
Alvedon
Bingolotto
Bingolotto
Jack Daniels
Synsam
Jack Daniels,
Viagra
Jack Daniels
Jack Daniels
Fonus.
Fånga skämtet
Ett av mina främsta halvfärdiga skämt - det vill säga ett av de skämt som är mest halvfärdigt - är en parodi på ordstävet carpe diem, fånga dagen. Eftersom frasen blivit så löjligt uttjänt tyckte jag att det var dags för en ny variant av den, och kom upp med detta:
Carpe karpe - fånga karpen
Mer halvfärdigt blir det inte, som ni ser. Ett skämt med stor potential, men som liksom aldrig förlöses. En arbetskamrat föreslog att jag skulle sätta det ihop med en tatuering, eftersom både carpe diem och själva karpen (fisken alltså) är vanliga motiv för den som känner sig extra white trashig just den dagen.
Men det släpper liksom aldrig. Carpe karpe är och förblir halvfärdigt. Fastlåst i sin egen potential. Stagnerat i sin storhet. Nästan existentiellt, när man tänker på det.
Carpe karpe - fånga karpen
Mer halvfärdigt blir det inte, som ni ser. Ett skämt med stor potential, men som liksom aldrig förlöses. En arbetskamrat föreslog att jag skulle sätta det ihop med en tatuering, eftersom både carpe diem och själva karpen (fisken alltså) är vanliga motiv för den som känner sig extra white trashig just den dagen.
Men det släpper liksom aldrig. Carpe karpe är och förblir halvfärdigt. Fastlåst i sin egen potential. Stagnerat i sin storhet. Nästan existentiellt, när man tänker på det.
När komiker har halvfärdigt material
Det är förstås inte bara jag som är duktig på att bara nå halvvägs med mina skämt. Magnus Betnér, som är en duktig komiker, gör det tyvärr lite för ofta. I den för övrigt ganska medelmåttiga serien I ditt ansikte träffade han någon självutnämnd professor i stand up, som med ganska små medel gjorde Betnérs material betydligt bättre.
Men Betnér tillhör ändå Sveriges bättre komiker. Värre då är det med personer som Mårten Andersson och Thomas Järvheden. Dessa två har gemensamt att de hela tiden måste påpeka att de är komiker. Det märks liksom inte annars. Kolla själv, nästa gång någon av dem är med i någon sömnig fredagsunderhållning. Om Betnér ofta bara når halvägs, når Andersson och Järvheden en tjugondel, om man vill vara snäll.
Jag har haft svårt att sätta fingret på vad exakt det är som gör dessa herrar så outhärdligt tråkiga. För det är ju inte bara det att man inte skrattar: det finns något som är provocerande dåligt i deras komik, som gör att man blir arg.
Kanske är det bara en fråga om leverans. Riktigt duktiga komiker, som Johan Glans, lyckas vara roliga nästan vad de än säger. Jesper Rönndahl, tidigare i Pang Prego-redaktionen, har fått mig att skratta många gånger trots att materialet varit långt från toppklass. David Batra har samma egenskap. (Jag lär få anledning att återkomma till att alla dessa tre är skåningar.) Det finns en särskild je ne sais quoi i det de gör, en komisk tajming som gör att även halvfärdigt material passerar. När Mårten Andersson gör samma sak blir man istället provocerad.
Ett besök på Raw för någon månad sen bekräftade dessa teser, både om Mårten Andersson, och om leverans och tajming generellt. Kanadensaren Phil Nichol, ännu en duktig komiker som verkar vara rolig nästan oavsett, berättade bittert om hur hans bästa kompis låg med hans fru. Snart därefter låg vi nästan dubbelvikta över ett så här enkelt grepp:
- Knock knock.
- Who's there?
- Someone to fuck your wife.
[...]
- Why did the chicken cross the road?
- To fuck my wife.
Men Betnér tillhör ändå Sveriges bättre komiker. Värre då är det med personer som Mårten Andersson och Thomas Järvheden. Dessa två har gemensamt att de hela tiden måste påpeka att de är komiker. Det märks liksom inte annars. Kolla själv, nästa gång någon av dem är med i någon sömnig fredagsunderhållning. Om Betnér ofta bara når halvägs, når Andersson och Järvheden en tjugondel, om man vill vara snäll.
Jag har haft svårt att sätta fingret på vad exakt det är som gör dessa herrar så outhärdligt tråkiga. För det är ju inte bara det att man inte skrattar: det finns något som är provocerande dåligt i deras komik, som gör att man blir arg.
Kanske är det bara en fråga om leverans. Riktigt duktiga komiker, som Johan Glans, lyckas vara roliga nästan vad de än säger. Jesper Rönndahl, tidigare i Pang Prego-redaktionen, har fått mig att skratta många gånger trots att materialet varit långt från toppklass. David Batra har samma egenskap. (Jag lär få anledning att återkomma till att alla dessa tre är skåningar.) Det finns en särskild je ne sais quoi i det de gör, en komisk tajming som gör att även halvfärdigt material passerar. När Mårten Andersson gör samma sak blir man istället provocerad.
Ett besök på Raw för någon månad sen bekräftade dessa teser, både om Mårten Andersson, och om leverans och tajming generellt. Kanadensaren Phil Nichol, ännu en duktig komiker som verkar vara rolig nästan oavsett, berättade bittert om hur hans bästa kompis låg med hans fru. Snart därefter låg vi nästan dubbelvikta över ett så här enkelt grepp:
- Knock knock.
- Who's there?
- Someone to fuck your wife.
[...]
- Why did the chicken cross the road?
- To fuck my wife.
FRA - cirka ett år för sent
Via Cracked ser jag att det finns ett franskt uttryck för en snappy comeback som kommer för sent: espirit d'escalier, ordagrant trappans klokhet, det vill säga när man först i trappan på väg ut från förnedringen kommer på sin comeback. Och ett skämt kan ju fungera på samma sätt. Fönstret av tid då ett skämt är helt rätt kan ibland vara litet. Så var det när jag kom på det här skämtet. Eftersom det kommer alldeles för sent måste jag lägga upp bakgrunden för er.
Debatten om FRA har rasat i en månad. I ett desperat försök att kompromissa föreslår regeringen att alla spaningsbeslut för FRA ska gå genom en domstolsliknande myndighet. Det vill säga, inte en riktig domstol. Till detta replikeras förslagsvis mitt halvfärdiga skämt:
Vad är grejen med den domstolsliknande myndigheten? Betyder det att FRA nästan är rättssäkert? Vad kommer härnäst - demokratiliknande val?
Problemet var förstås att skämtet levde ungefär en vecka. Efter det slopades den domstolsliknande myndigheten och ersattes av en riktig, om än hemlig domstol, och med det ersattes min Seinfeldistiska spaning med ett halvfärdigt skämt. Så kan det gå.
Debatten om FRA har rasat i en månad. I ett desperat försök att kompromissa föreslår regeringen att alla spaningsbeslut för FRA ska gå genom en domstolsliknande myndighet. Det vill säga, inte en riktig domstol. Till detta replikeras förslagsvis mitt halvfärdiga skämt:
Vad är grejen med den domstolsliknande myndigheten? Betyder det att FRA nästan är rättssäkert? Vad kommer härnäst - demokratiliknande val?
Problemet var förstås att skämtet levde ungefär en vecka. Efter det slopades den domstolsliknande myndigheten och ersattes av en riktig, om än hemlig domstol, och med det ersattes min Seinfeldistiska spaning med ett halvfärdigt skämt. Så kan det gå.
Vad är grejen med shift + 4?
Vad är grejen med shift+4? Vem använder någonsin den symbolen? Man måste använda typ sex fingrar för att göra ett snabel-a, men symbolen för kvantmekaniska vibrationer måste finnas omedelbart tillgänglig?
Kommentar: inte komplett, som ni förstår. Det största problemet är kanske att det är ett skämt som är svårt att dra för någon som inte råkar ha ett tangentbord framför sig. I stand up-sammanhang är det alltså tämligen värdelöst. Dessutom fungerar det inte alls för mac-användare, som inte har ¤ som shift + 4. Fungerar ändå okej som meta-skämt. Men som Brian säger till Stewie: I wouldn't open with it.
Kommentar: inte komplett, som ni förstår. Det största problemet är kanske att det är ett skämt som är svårt att dra för någon som inte råkar ha ett tangentbord framför sig. I stand up-sammanhang är det alltså tämligen värdelöst. Dessutom fungerar det inte alls för mac-användare, som inte har ¤ som shift + 4. Fungerar ändå okej som meta-skämt. Men som Brian säger till Stewie: I wouldn't open with it.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)