Brev

Hej, du som satt framför mig på Antichrist på Saga i lördags!

Jag vill bara ta det här tillfället att tacka dig för alla sätt på vilka du förhöjde min bioupplevelse. Din godiskonsumtion var till exempel något som stärkte mitt intryck av filmen. Jag ska säga att jag vanligtvis inte brukar märka av prasslande med godispåsar, men här tog du det verkligen till nya höjder. En film som Antichrist har ju, som du säkert märkte, en ganska speciell publik som är helt och hållet knäpptyst. Det betraktas också som ganska "ovanligt" att äta varma chips till en mörk och dyster uppgörelse med moderskapet. Därför blev ditt prasslande så mycket mer påtagligt - och vilken tur att det var så! Jag kände att du med detta lyckades bidra till filmens ljud med ditt smaskande och dina klumpiga händer.

Men mest av allt uppskattade jag förstås dina insiktsfulla kommentarer om filmen. Ditt kvinnliga sällskap måste ha varit minst lika imponerade som vi andra, för vi kände verkligen att du bidrog till vår förståelse av de surrealistiska undertonerna i filmen. Speciellt i scenen där Charlotte Gainsborough i nyfunnet vansinne går ut naken i den mörka skogen bidrog dina gutturala skratt till att sätta stämningen.

Filmen är ju som berättelse inte så svår att förstå. Ändå undrar jag om jag förstått den "plot twist" som skedde genom en tillbakablick till tidigare i filmen, om inte du och dina kvinnliga kamrater i kör talat om för hela salongen att "JAHA DET ÄR SÅÅÅÅ DET ÄR! TITTA!". Förutom att bli slagen av er oerhörda insiktsfullhet noterade jag hur det ni sa liksom flöt in i filmen och blev en del av den. Jag funderade en kort stund på om inte alla borde få se Antichrist på detta sätt. Det är lite av en konstinstallation, det som ni gör.

I ett av filmens mer brutala och tunga tillfällen, när Gainsborough könsstympar sig själv och sin man, kände jag att jag nog inte klarat mig utan dina "nej, åh nej, nej nej nej, åh nej, NEJ". Jag är glad att du orkade upprepa dig så länge, ja, faktiskt under hela scenen,

Jag blev också slagen av hur du på detta sätt lyfte upp nästan varje minut av filmen. Det var verkligen inte långa stunder som vi fick lov att klara oss utan prasslande, pratande eller skrattande. Jag måste säga att det hela var lika förtrollande som udda: senare på kvällen gick jag och mina vänner på Terminator: Salvation, en film där man verkligen räknar med att träffa på sådana som dig, och där man vanligtvis inte bryr sig om det eftersom det är vardagsmat. Men under den filmen tror jag inte att jag en enda gång märkte av publiken runt omkring mig.

Det här gör att jag bara måste fråga: var det så att du egentligen trodde att du gick på Terminator i lördags? Här hade du ställt in dig på en post-apokalyptisk sci-fi med mördarrobotar och Christian Bale, och vad får du? Två timmar konstfilm om kön, religion och natur. Inte en T-800 så långt ögat kan nå. Trodde du att naturen var en metafor för Skynet? Att parets son var John Connor, och att Gainsborough var Sarah?

Vet du vad? Isåfall förstår jag att du är besviken, och att du tyckte att filmen var "konstig", som du insiktsfullt uttryckte dig under eftertexterna. Men låt mig ändå fira det här lilla missödet. Utan dig hade mitt besök på Saga blivit så mycket fattigare. Från botten av mitt hjärta: tack. Jag hoppas vi ses igen på Johnny Mad Dog, den kontroversiella och prisbelönta dramafilmen om barnsoldater i Liberia. Kanske lyckas du blanda ihop den med Harry Potter och halvblodsprinsen.

Tacksamma - för att inte säga extatiska - hälsningar
En ödmjuk biobesökare