Fånga skämtet

Ett av mina främsta halvfärdiga skämt - det vill säga ett av de skämt som är mest halvfärdigt - är en parodi på ordstävet carpe diem, fånga dagen. Eftersom frasen blivit så löjligt uttjänt tyckte jag att det var dags för en ny variant av den, och kom upp med detta:

Carpe karpe - fånga karpen

Mer halvfärdigt blir det inte, som ni ser. Ett skämt med stor potential, men som liksom aldrig förlöses. En arbetskamrat föreslog att jag skulle sätta det ihop med en tatuering, eftersom både carpe diem och själva karpen (fisken alltså) är vanliga motiv för den som känner sig extra white trashig just den dagen.

Men det släpper liksom aldrig. Carpe karpe är och förblir halvfärdigt. Fastlåst i sin egen potential. Stagnerat i sin storhet. Nästan existentiellt, när man tänker på det.