Har South Park hoppat över hajen? Den frågan är, tyvärr, berättigad efter att 13:e säsongens första halva har avslutats.
För er som inte följt serien genom alla dessa år kommer här en snabbsammanfattning. (Med "snabb" menar jag här "mycket lång".) Säsongerna 1, 2, 3 har visserligen guldklimpar, t ex avsnittet Gnomes i säsong 2. Men överlag bestod serien på den tiden i att enligt samma givna formel (pojkarna gör något fel -> staden utsätts för förstörelse -> pojkarna räddar dagen genom att lära sig sin läxa) berätta udda historier, ibland uppblandat med satir. Bara det faktum att huvudkaraktärerna bestod av åttaåringar som svor räckte för att folk skulle fortsätta titta.
I säsong 4 händer något, och serien börjar utvecklas på riktigt, symboliserat av att pojkarna går in i fjärde klass i avsnittet Fourth grade. Mer satir börjar synas, t ex i dubbelavsnittet Do the handicapped go to hell? / Probably, och vissa avsnitt blir fullödiga parodier, t ex The wacky molestation adventure som travesterar Flugornas herre.
I säsong 5 blommar serien ut fullständigt, med den odödliga öppningen Scott Tenorman must die - där vi får veta exakt hur fullständigt diabolisk Eric Cartman egentligen är. Detta avsnitt betraktas än idag av många fans som det bästa någonsin, mest på grund av chocken som uppstod i och med upplösningen. Detta är också symboliskt, för i övriga säsongen vågar serien ta ut svängarna, bli mer absurd och mer öppet politiskt: de bästa exemplen finns i karaktären Towelie ur avsnittet med samma namn, Proper Condom Use samt säsongsavslutningen Kenny dies, där Kenny dödas av en gång för alla.
Tyvärr protesterade fansen mot det sistnämnda, och i en avancerad flerepisodsplot återupplivas Kenny under säsong 6, som för övrigt fortsätter att höja seriens nivå. Med spoofen Simpsons already did it, satirerna A ladder to heaven och The death camp of tolerance, och parodierna Asspen, Bebe's boobs destroy society samt The return of the fellowship of the ring to the two towers slogs det en gång för alla fast att det var här - inte i Family Guy eller Simpsons - som vår tids bästa samtidshumor skapades.
Den osannolika stegringen av kvaliteten fortsatte. Säsong 7 är i stort sett klassisk i sin helhet, med avsnitt som Toilet Paper, Cancelled och All about the mormons för att bara nämna några.
I säsong 8 når serien till sist sin peak. Avsnittet Goobacks är till denna dag den bästa politiska satir jag någonsin sett. Det enda som kan mäta sig med det är möjligen avsnittet som följde direkt på det, Douche and Turd, där presidentvalet 04 parodieras. Med den fullständigt fenomenala julavslutningen Woodland critter christmas avslutas det som varit en närmast makabert bra resa. Om vi bara hade vetat att serien skulle gå nedåt härifrån - hade vi varit lyckligare människor? Hade vi vetat att uppskatta livet och kärleken på ett annat sätt?
Varför blev vi bortskämda? Varför trodde vi i all vår ungdoms naivitet att våren kunde vara för evigt?
Hösten kom. Med säsong 9:s intåg visste vi väl någonstans att något var fel. Visst - vi intalade oss att det bara var en tillfällig svacka. Men långt inom oss grät vi inför avsnitt som Wing, Follow that egg och Bloody Mary. Inte ens de klassiska höjdpunkterna i The losing edge och Two days before the day after tomorrow kunde tysta den inre rösten som upprepade att vintern var på väg. Säsong 9 hade varit hösten. Säsong 10 skulle bli vintern, och den skulle vara länge. Bara enstaka gånger blev vi värmda av solen under säsong 11 och 12.
Med säsong 13 ser vi fortfarande ingen vår i antågande. Ett ämne som global finanskris skulle ha varit en field day under säsongerna 6, 7 eller 8. Nu klarar de sig undan med andan i halsen och knappt godkänt. Ja, det har till och med nått punkten där jag kommer på mig själv med att slå på Family Guy trots att jag har ett alldeles färskt South Park-avsnitt redo.
Det här har tagit lång tid att bearbeta. Och det ska sägas att även de dåliga säsongerna 9, 10, 11, 12 och 13 fortfarande står på en högre nivå av humor än det mesta som produceras världen över. Men vad hjälper det att vi får smaka världens bästa mat, när vi redan bjudits droppar av himmelriket? Hur kan vi förväntas glömma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar